Just nu gör mannen min potatisbullar av resterna av moset från igår till sen lunch. Till middag kör vi nässelsoppa igen, vi passar på nu när de finns! Jag har fixat lite med ved, och plockat ihop sådant som ska slängas när vi nästa gång åker till sopstationen. Det får vara mitt bidrag till balans i görandena.

Vi satt ute i lä en stund, men det blev ändå kallt. Inte en enda fjäril har vi sett de senaste dagarna – frös de ihjäl allihop när det häromnatten var minus 5 grader? Eller väntar de bara på bättre och varmare tider, som vi människor? De här två människorna här gör det.

Radion står på, lokalradion med musikinslag som jag inte hör tillräckligt av för att riktigt veta vad texterna handlar om, men som jag ändå bestämmer mig för att jag inte gillar. Tacka vet jag Siw Malmqvists ”Det ska va tunna skivor av dig” – det var en text det! Gilla/inte gilla musik handlar väldigt mycket om ålder, tror jag. Jag slutade nog gilla ny musik någonstans på 90-talet, kanske t o m tidigare. Åtminstone verkar det så idag.

Vad jag däremot gillar är att höra dalmål talas i radio. Det är hemlandstoner som jag tyvärr tappat bort själv till större delen. Det skulle man på 60-talet när jag flyttade till Stockholm. Och jag gjorde som man skulle, på den tiden. Världens mest kända frisör Vidal Sassoon har just avlidit i USA och radion intervjuar Sveriges mest kända frisör, en man vid namn Barda som jag inte visste var frisör. Kanske förklarligt, har aldrig klippt mig hos kända frisörer, och nu inte klippt mig alls sedan i höstas i Rimbo!

Dessförinnan var det ett inlägg om Obama och hans ”godkännande” av homosexuella äktenskap – stort och smått. Reportern säger just nu ”och så kopplade han ihop modet och håret” – den intervjuade frisören hävdar då att mode och hår väl alltid hört ihop. Dessutom får han det till att Sassoon frigjorde kvinnan. Det ni. Kanske försvann en del papiljotter med honom.

Ibland blir jag lite matt när jag tyvärr hör vad som sägs, i radio eller annanstans.

Nu regnar det därute. Hackspetten äter bröd som han hämtar från backen, sätter in i en springa i den döda trädstammen – och så äter han, eller hon.

Minsann putsar pälsen i stolen vid matbordet. Varken hon eller jag tänker gå ut mera idag. Men gräset och träden och jorden mår bra av regnet, därmed vi också i någon sorts förlängning av det ständigt pågående livet.