Gerda och Margareta

Jag fick en tanke under bilfärden från Sala till Stockholm. Ibland har jag funderat på det här med att skriva i team, två eller flera som skriver sina delar av ett manus och så redigerar man ihop det. Som jag förstår det kan det vara så att man är överens om manusidé, någon gör den research som krävs och den andra kanske är den som skriver. Eller så gör man alltihop allihop.

Nu har jag ingen skrivkompis, har inte vågat fråga någon.

Så det jag tänkte där i bilen var att jag skulle vara båda två, både skrivkompis och skrivkompis, om ni förstår vad jag menar.

Då behöver det ju kanske inte bli så krångligt heller med vem som ska göra vad, något av mina alter egos får göra jobbet. Det är förmodligen bra om vi kan komma överens om hur mycket vi ska skriva, per dag eller sammantaget per vecka. Början, mitten och slutet behöver vi också bestämma oss gemensamt för – resten är upp till var och en av oss Margaretor. Kanske ska vi döpa den ena av oss till Gerda (mitt andranamn som jag först numera står för), så heter jag även i fortsättningen Margareta.

Redan här, med Gerda och Margareta som skrivarteam, får jag fantasier om vem av oss som kommer att göra vad. Jag tror att Gerda är den ordentliga, till och med noggranna, som kommer att se till att fakta (i den mån de förekommer) är korrekta, att allt korrekturläses ordentligt, att vi har ordning på namn och tider och platser och inte blandar huller om buller.

Margareta kanske – med Gerdas hjälp – kan fås att fantisera fritt, fabulera och skriva av bara katten. Varför heter det så förresten? Jag har just inte träffat någon skrivande katt. Däremot har jag en otroligt smart och fin liten kattdam, som idag inför bilturen alldeles på egen hand klev in i sin kattbur och satte sig tillrätta så att vi kunde stänga den. Jag minns andra katter …

Nå, om nu Gerda och Margareta är överens så här långt återstår ju enbart att hitta på innehåll och titel, bestämma vilket förlag som ska få äran att ge ut detta opus, skriva baksidestext och börja marknadsföra oss och boken på Facebook m fl digitala media. Och så skriva den förstås.

Jag tror vi börjar i morgon! I alla fall jag, vad Gerda gör vet jag ju inte alltid.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Gerda och Margareta

  1. Det låter som en alldeles utmärkt idé! 🙂

  2. Karin skriver:

    Kul idé! Jag har kompisar som skriver ”kollektivt”, två eller flera, men jag har väldigt svårt att tänka mig den lösningen för egen del. Såvida det inte handlar om jobbtexter förstås, för då går det utmärkt. Men annars… nej, det skulle jag inte klara. Men din lätt schizofrena idé låter väldigt spännande!

    • beskrivarblogg skriver:

      Håller med om att tanken är lätt schizofren och inte vet jag hur den håller, men börjat har jag … Vet att du har kompisar som jobbar så – och det tycks ju fungera.

  3. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Vikan o jag bestämde för ett tiotal år sedan att skriva in bok tillsammans (om du ser det här Vikan, så hör av dig!) utifrån våra diametralt olika samhällsklassperspektiv. Jag tror inte att vi helt har lagt idén på hyllan och jag tror att det vore en alldeles utmärkt idé! Om du o Gerda (var glad att det inte blev Agda igen!) kan komma överens ( 🙂 ) tror jag också att det skulle bli riktigt fruktbart!
    Kom på ett uttryck från mor våran, ”hart när”, som nog betydde ”närapå” el likn. Jag kom på det när jag funderade på ett annat mammauttryck som jag helt spontant använde hos sjukgymnasten idag. När jag sa det tänkte jag: ”Det här ska jag skriva till syrran!” Men nu har jag glömt bort vad det var…….!!!!! (: Och jag tror inte att jag själv någonsin använt det tidigare och hade ingen tanke på det , det bara gled ut ur min mun då……… Strange things happen……..
    Kramar
    Barbro

    • beskrivarblogg skriver:

      Ja, kära syster, strange things happen. Jag är mycket glad att åtminstone jag slapp Agda (stackars mamma, och då var hönan Agda inte uppfunnen ännu ens). Om du och Vikan tar upp ert gamla projekt ska jag jobba på med mitt! Hart när – nja – det du kom på därefter – fara värt – låter mera bekant. Kram på dig

  4. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Nu kom det! ”Det är fara värt” var uttrycket. Betydde väl ung. ”det är risk för det”? eller?
    B.

  5. Collana förlag skriver:

    Underbart! Det låter både inspirerande och läskigt att ha en skrivkompis. Men jag tror på idén, så länge det är för att jobba fram karaktärer, intriger och händelser. För ett helt, komplett, utgivningsbart manus … är det nog svårt (men inte omöjligt) att hitta just den skrivkompis som man vill ha och behöver.

    Eftersom det går så lång tid mellan varven då jag själv skriver, så är det nog ”fler än två av mig” som varit delaktiga i skrivprocessen – den noggranna, den kreativa, den positiva, den drömska, den modernisminspirerade, epikuristen, etc. Det är f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t intressant att se hur en text omformas om och om och om igen.

    Just 2012 har jag bara författarkurser – med författaren och utgivning i fokus – men om jag skulle ha skrivarkurser 2013 skulle de absolut inspirera författarna att hitta en skrivkompis.

    Jag är nyfiken! Låt mig veta hur det går.

    • beskrivarblogg skriver:

      Vad roligt Annsofie på Collana förlag att du tänt på min knasiga idé – jag har ingen aning om hur långt den bär men lite kul är det att testa! Och jag tror på att testa med en skrivande kompis också, bara för att träna och lära sig se med någon annans ögon.

      Jag har försökt få kontakt med ditt förlag för att prata om det manus jag har ksrivit kring mitt spelberoende och vad som hände medan missbruket pågick och därefter. Idag är jag spelfri – hör av dig om du är intresserad av att läsa. jag vet ingenting om ditt förlag och hur det fungerar – Anette Grinde tipsade om att ni finns!

      • Collana förlag skriver:

        Jag har tyvärr inget utrymme för läsning förrän till hösten. Men du är välkommen med synopsis och följebrev.

      • beskrivarblogg skriver:

        Tack för respons – jag sätter ihop ett följe brev etc till dig småningom – hälsningar Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s