Manliga skvallergubbar, är de kanske t o m värre än kvinnliga skvallerkärringar?
Nu skvallras det om mig, min fd man och mannen min. Där jag bor, eller åtminstone till vänner närstående sådana som liksom jag bor där jag bor. En sådan ”vän” har jag redan berättat om, han som berusad talade om att mannen min är en idiot som umgås med mig. För säkerhets skull hade han dessutom ringt upp en annan vän till mannen min, och talat om hur frispråkig han varit. Sedan pratade denne med mannen min, och han med mig.
Vid det senare (förmodat nyktra) samtalet kunde skvallerpottan också informera om att så snart mannen min lämnat mig och mitt hyrda hus, så kom min fd man dit. De avlöste varandra, och det var värt att skvallra om. Liksom det faktum att någon tyckte sig ha konstaterat att jag kunde betala hyran så snart mannen min varit där. Underförstått – men icke uttalat, nejdå – han bidrar med hyrespengar.
Jag blir förbannad, ledsen och upprörd och inser samtidigt att jag inte kan göra något åt skvallrandet. Jag kan bara försöka moderera mina reaktioner på det. Jag kommer inte att angripa några skvallergubbar eller -kärringar, var de än finns. Jag gör som vanligt, skriver av mig skiten och försöker att inte låta den göra mig illa.
Bara för allas information: jag betalar själv min hyra utan bistånd från någon annan; jag är fortfarande mycket god vän med min fd man, som också är mina barns far och vän med mannen min. Vi kan t o m träffas alla tre, senast på födelsedagskalas hos ett av våra barn – och vi tycker inte det är konstigt, bara bra.
Andra har tydligen fantasier om vad som tilldrar sig – men det har de faktiskt inte med att göra. Gement skitpratande om människor man inte vet någonting om, bara fantiserar om – det trodde jag inte vuxna personer med någon heder ägnade sig åt idag. Jag hade tydligen fel. Det är ledsamt.
beskrivarblogg 
Med sådana vänner behöver man inga fiender… Njut av det ni har och skit i illasinnat folk. Som alltid vet de inte hur saker och ting står till, och är därmed ohjälpligt efter. Kram / Sa
GillaGilla
Tack vännen – jag mår bättre efter att ha skrivit ur mig, vi njuter av det vi har som ingen har med att göra! Alla tre …—– Original Message —–
GillaGilla
Men åh, får du inte lust att bjuda in en hel räcka med karlar, en i taget, bara för att skvallrarna ska få så mycket att skvallra om att de inte orkar längre! Det är klart man ska strunta i sånt tjafs, bara ruska av sig, men det är lockande att försöka tänka ut något som sätter dem på plats lite grann. Vet du vad – fundera ut något raffinerat och använd det i en novell! Kvinnan som tröttnat på skvaller och hyr stadsbud i olika utstyrslar som paraderar på gårdsplanen för att alla ska se dem, innan de går in till henne och rullgardinerna dras ner… Ja, och så fikar dom eller nåt och så är det dags för nästa stadsbud. Du kan säkert hitta på något bättre än så. Seså, sätt igång och skriv!
GillaGilla
Tack Karin för ett mycket gott skratt – dina förslag är lockande! Bara tanken att dra ihop allt vad manliga vänner och bekanta jag har och så släppa in dem en stund en efter en – men jag tror nog att skrivandet är bättre! Det ska jag suga på – kram på dig!
GillaGilla
Hej! Hemma igen läser jag detta och tycker lite (väldigt lite) synd om de stackars gubbarna som är så avundsjuka på ”dina två män” att de kan dööööö! De har väl fått lite krydda i sina trista liv av detta. Bjud på det och gläd dig åt ditt! Och det säger en hel del om dig att du har dessa fina relationer till dessa två fina män! Tyder på tolerans och generositet. De flesta (eller i alla fall många) kvinnor/män klarar inte av EN bra relation till EN man/kvinna. Kram från en syster utan man…….
GillaGilla
Välkommen hem käraste syster! Jag skiter i gubbarna, de är patetiska och mina män är det inte! Kram på dig, vi hörs
GillaGilla