När hon var liten väntade hon på att föräldrarna skulle sluta bråka. Hon går fortfarande omkring med en väntan i kroppen, en liten känsla av att något är ofärdigt, oavslutat – eller kanske inte ens påbörjat. Vad detta ”något” är vet hon inte, vill kanske inte heller veta. Nu börjar det bli bråttom att ha väntat färdigt, hon är sjuttio år och framtiden är kort.

Dagen har gått nästan utan att hon märkt hur fort. Nu är det kväll, molnig himmel men fortfarande inget regn. De har ätit gårdagens gäddfärs med räkor och stekt potatis, tomater och romsås – det var gott idag med.

Hur har hon använt den här dagen? Dammsugit, manglat en linneduk, lagt undan vintertäcken. Klippt lite gräs som inte gräsklipparen kunde ta eftersom det låg sten i vägen. Suttit i solen med sin älskade och druckit bubbelvin, svarta oliver till. Och morsat på grannen som gått förbi med sina hästar till stallet för natten. Klappat katten. Glatt sig åt bokbeställningar, och lagt in flera böcker på Bokbörsen.

Har hon väntat på något? Kanske, men eftersom hon inte vet vad något är så är det svårt att svara på frågan.

Diskat middagsdisken och ätit tre mums-mums till kaffet har hon också.

Pelargonerna behöver inte vänta längre, hon har bestämt att sommaren är här och flyttat ut dem. Några ser blekgröna och storbladiga ut, några blommar redan vackert. Svärmors rosa Mårbacka-pelargon står på trappen i sin vackra kruka – den har hon inte brytt sig om att plantera om. Den blommar ändå.

Mannen hennes har hämtat hästgödsel vid stallet och blandat med jord som köpts i billiga säckar – och lagt på rabatt och litet land. Dessutom har han sått mera dill och hade tänkt sätta persilja, men påsen visade sig vara tom. Det blev solrosfrön i jorden i stället.

På kommande torsdag ska det vräka ner regn, 13 mm säger någon internetradioprofet. Hon nöjer sig med att titta ut genom fönstret på morgonen, och emellanåt, som idag, glädjas åt att det blir sol mellan molnen. Regnet kommer om det kommer, och det lär hon märka. Hon bryr sig inte om att vänta på det.

Men något väntar hon på – livet? Döden? Än har hon ju livet, och döden vill hon inte än. Så …