For my eyes only

Just nu har jag en naken karl i köket. Mannen min strosar omkring och vattnar blommor utan en tråd på kroppen – det är en härlig syn, for my eyes only!

Himlen mörknar lite hotfullt, men han har lovat cykla bort till brevlådan med en av mina Bokbörsen-böcker, påklädd. Så att jag får skriva utan avbrott. Läste Annika Bengtssons blogg om manusredigering och blev imponerad (måste tala om det för henne). Hon går igenom varje scen i sitt manus och sammanfattar, kollar att allt hänger ihop, tar bort onödigheter och upprepningar etc. Och då hade hon ändå av lektören fått ”betyget” att manuset var ovanligt väl genomarbetat! Sådant imponerar på mig, och jag undrar avundsjukt ”hur tar jag mig dit?”.

Börja med att skriva ett manus är förmodligen ett bra svar på den frågan. Mina spridda texter är inte ett manus. För att kallas bokmanus bör det väl omfatta åtminstone en början, en mitt och ett slut. Någon sorts sammanhang däremellan. Sic!

Det fattas mig. Jag låter mig störas av flugor som far omkring mig och landar i min uppslagna bok bredvid datorn. Flugsmällan ligger där också. Tro bara inte att flugan inväntar mig och den. Borta, ett tag.

Några jättelika tistlar missade jag senast jag drog dylika i rabatten under köksfönstret. I ögonvrån ser jag en fluga. Den klarade sig. När jag slutar skriva har jag i uppdrag att dra upp tistlarna. Persiljan har självsått sig i rabatten och är riktigt stor. Lite dill kommer där också, varifrån vet jag inte. Den ena rosen är död, och ska bort. Den andra är full av bladlöss och bör hällas diskvatten eller något på – vad är det man gör?

Hallonhäcken ser ut som om ingen någonsin varit i närheten av den med en sekatör. Nästa år får vi ta bort ännu mera skott än i år, nu ser det trångt ut. Och humlen drar sig uppåt, några stänglar har överlevt. Flugelände på skärmen skymmer sikten.

Nu regnar det. Då blir det ingen motionerande cykeltur, men kanske en bilfärd, till brevlådan. Påklädningen drog ut på tiden, kanske medvetet …

Här är ljuvligt tyst, även med hörapparater i. Skatan sitter i körsbärsträdet och lockar katten, flyger så iväg. Och Minsann klättrar ner, hon har inte riktigt lärt sig att klättra med baken först, så hon slinter och får nytt tag ett antal gånger innan hon hoppar sista biten. Regnet vräker ner. Nu ska jag skriva annat.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s