Trött, och full av liv

Jag ser min älskade gå ner till tvättstugan med en hink sniglar som ska sköljas rena.

Du är trött, din gång är tröttare än jag sett tidigare. Ibland, som just nu, ser jag klart att vårt liv tillsammans inte har så lång tid på sig. Om det blir du eller jag som lämnar den andra för att dö vet ingen av oss. Idag är jag inte lika trött som du. I morgon kan det vara annorlunda.

Och så stoppar jag undan de här tankarna. Eftersom det är jag som tänker dem, måste jag ju också försöka omfatta världen och livet utan dig, igen – om jag inte lägger alltihop på den där glömskehyllan. Jag orkar inte riktigt föreställa mig mitt liv utan dig, inte på allvar. Det var svårt nog förut, även om du ju inte var död då, bara död för mig. Eller snarare jag för dig.

Mannen min lyssnade nyss till en radiointervju med deckarförfattarinnan Viveca Steen, hon med Sandhamns-mord. Han tyckte det var ett intressant samtal, det lilla jag lyssnade till fick mig att inse att jag blev vrångt avundsjuk och därmed felletande; människan skrattade fånigt när hon fick en fråga, oavsett vad frågan gällde. Varje gång.

Det som ändå känns bra med ovanstående är att jag kom på mig. Och det är ju tänkbart att jag en annan gång kan hindra avunden och det sura från att uttryckas.

Häromkvällen klädde vi om min fina gamla nyreparerade stol. Nu ska den kanske målas, eller kanske faktiskt få vara som den är, avskavd och använd.

Vi har packat några kartonger med loppisprylar som får åka med härifrån. Roslagsstoppet utanför Norrtälje har bakluckeloppis varje söndag och vi planerar att åka dit och bli av med lite pinaler vi inte själva behöver. Det gäller bara att inte komma hem med mera än man sålt! Eventuellt överskott får gå till semesterkassan. Vi måste sälja för mera än 140+40 kronor (plats- och bordshyra) för att inte gå med förlust …Det tror jag vi klarar.

Vi saknar båda lördagarna på Vaksala torg i Uppsala. Det blir lite för jobbigt att åka dit, dels ganska lång bilfärd och så måste du vara på plats vid 6-tiden på morgonen för att få en bra placering för dina bord – utanför Norrtälje handlar det om att vara där vid halv 10-tiden (tror vi, loppisen har starttid klockan 11 och slut klockan 15. Och det är rimligt nära huset där jag bor.

Nu återvänder du hit upp med välsköljda sniglar, tröttare. Och nöjd, även om du säger att ”det är nog bättre att köpa sniglar på burk”. Du kommer att räkna dem och berätta för den som vill lyssna hur många de var, hur man behandlar dem och gör en god buljong att koka dem i och hur man till slut paketerar dem i lämpliga portioner i frysen. Och innan du går in och fortsätter snigla, står du en stund på trappen och lockar på göken. Trött är du, men inte slut!

Fortfarande är du härligt galet lekfull, ännu är du nyfiken och ofta betydligt mera energisk än jag, som är friskare. Handlar det om att jag inte vet annat än att vara tämligen frisk? Och därför kanske inte värderar det friska lika högt som du, som inte är det? Att jag tar min goda hälsa för givet?

Jag har just läst Caroline af Ugglas bok ”Hjälp, vem är jag?” – skriven i samarbete med psykologen under pågående terapitid – en läsvärd bok. Hon skildrar – och han kommenterar sammanfattande – sitt liv som deprimerad, ångestfylld, rädd för att vara galen, med tvångstankar som länge tvingade henne att medicinera. Nu skriver hon om allt detta, kanske för att andra ska se att det går att ta sig därifrån och till ett fungerande, gott liv.

Varför kom jag in på detta nu? Jo, tvångstankar är lösenordet – när jag skriver om min goda hälsa och att jag veterligt är frisk – så kan jag bli lite rädd, tänk om mina ord blir motsatsen till en besvärjelse. Något som framkallar ohälsa och sjukdom. Knäppt, men någonstans tror jag ju, och tycker mig ha erfarit – att tankar skapar mycket av det dagliga livet. Både gott och ont.

Inte så att en tanke omedelbart resulterar i en händelse i ens liv. Men kanske gör den det på sikt, om den finns där i medvetandet tillräckligt ofta? Det finns nog inga svar på sådana frågor, och det är bra. De är inte till för att besvaras, bara för att ställas.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Trött, och full av liv

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Vacker stol! Och ännu vackrare ömsint kärleksförklaring till mannen din! Ni är avundsvärda trots/tack vare allt! Och jag älskar er också!
    Kram
    B.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s