Spanska revben och svenska blomster

Nu sitter jag ute i gröngräset, barfota, solen gömmer sig just nu i ett moln, men det är varmt och skönt. Förlängningssladd till datorn. Mannen kokar sniglar. Det ser inte gott ut, men det är.

Promenaden till brevlådan gav mig en fin bukett prästkragar, ängsklockor och lupiner i olika färger. Trädgårdens pioner står lite här och där i kök och kammare, och de vita doftrosorna ska tas in till kvällen. Orange lijor har just slagit ut, också lite här och där. Mormor hade sådana och när jag var liten kallade vi dem för ”snusbuttar”, förmodligen för att man blev alldels brunsvartprickig på näsan av frömjölet på ståndarna – eller är det pistillerna? Jag har visst glömt det där med blommor och bin.

Köpte böcker att sälja igår igen på återvinningen, två kassar för 80 kronor, 2,50 kr per styck. Och då fick ändå mannen en kokbok, och jag Röde Orm i två delar – de jag haft tidigare i livet har försvunnit.

 

Vi har bestämt oss för att plocka utslagna fläderblommor innan vi åker härifrån efter midsommar. De får sedan ligga i frysen och vänta på att vi kommer tillbaka och gör saft av dem.

Till morgondagens knytfirande hos ”Janne och Kerstin på gärdet” ska vi ta med oss tunna revbensspjäll, tillagade enlilgt berömd spansk fd restauratörs recept. Han lär ha haft hundratusentals (det står så i tidningen så det är väl sant) människor i kö för att få komma in på hans lilla krog med plats för femtio personer, när han stängde den häromåret.

Han lagar spjällen långsamt i ugnen och så sista halvtimmen får de ett fantastiskt gott överdrag av ett mixat hopkok av tomatpure, passerade tomater, vinäger, glaserad rödlök, vitlök, färsk ingefära, muscovadosocker. Blir gott, det hela.

Till detta en potatissallad på färskpotatis med olja och vinäger. Och dill från rabatten. Gott det med.

Krogen hette El Bulli, låg/ligger? utanför Barcelona, och krögaren själv heter Ferran Adrià. Vad han gör idag vet jag inte – kan man sluta laga god mat åt utvalda restauranggäster?Mannen må ju ha varit besatt av matlalgning, med ett sådant restaurangkoncept. Kanske tar sig besattheten något annat spännande uttryck idag. Någon som vet?

JAG vet att det egentligen inte går att sitta ute och skriva, nu har jag flyttat in under parasollet och riggat skarvsladden på annat ställe. Bordet är lite för högt och stolskarmarna i vägen om jag har klaviaturen i knät – men jag ger mig inte. Jag vill inte gå inomhus idag, det är alldeles för vackert väder, även om det också är moln på himlen. Och flugor, närheten till allehanda husdjur syns i antalet flugor … Mycket pyssel för att få till en bloggtext.

Jag har också blivit mormorster (ser konstigt ut, låter konstigt) i går morse, min systers dotter fick en son. Grattis till Nada och Sebastian, och till mormor Karin. Apropå ungar så växer både svan- och tranungarna synbart dag för dag.

Och Minsann och skatan lockar varandra till krumsprång respektive krumflyg. De leker, det törs jag svära på. Till allas vår förtjusning.

 

 

 

– 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s