Trasmattor och Elizabeth George

Onsdag morgon, en aning svalare än igår morse. Lite molnigare också. Tyst och lugnt. Mannen min sover ännu, Minsann är ute och jag tvättar en trasmatta. Tvättmaskinen tvättar en trasmatta.

Frukosten väntar på sällskap. Framdukat, det som tål köksvärme, bara att sätta på tevattnet.

Min rygg vill inte vara med riktigt idag. Är väl otränad. Att sitta vid datorn är säkert inte heller bra. Så nu går jag ut och sätter mig på altanen i sol och vind, solglasögon på och bok i knät. Just nu ”The Candymakers” av Wendy Mass. Jag har ännu inte läst tillräckligt långt i den för att avgöra om det är en ungdoms- eller vuxenbok. Spelar ingen roll.

Jag läser några kapitel om fyra ungdomar som deltar i en tävling, där det gäller att göra en unik och vinnande godsak. En lite trevlig bok med djup verkar det vara. Var och en av de tre pojkarna och flickan tycks ha någon svår upplevelse med sig i bagaget, men än vet jag bara att Miles såg en flicka drunkna när hon sprang undan för en stor bisvärm. Händelsen fick Miles att sitta på garagetaket och filosofera, och hitta på en värld där den döda flickan fortsätter att leva, hon som han inte kunde rädda. Han talar baklänges också, ibland.

Nu är mannen min nyduschad och frukosten skall intagas.

Jag tittar på trasmattan som nu hänger på tork. Gamla trasmattor får mig alltid att fundera över de människor som burit kläderna som sedan blev mattrasor. Om den som vävde trasorna till en vacker matta kände människorna, om hon (oftast en hon) kanske själv var en av dem. Vilka minnen det där röda tyget väckte, hur mönstret tänktes ut, hur mattan småningom togs ur vävstolen. Kanske såldes mattan, kanske hamnade den i en brudkista, kanske låg den på min mormors golv med en liten säkerhetsnål vid fransen på undersidan, så att man skulle veta vilken sida som var ”upp”.

Mannen min läser högt ur reklamtidning för villaägare – om ”färskpressad takplåt” och ”lugn altansten”. Fantasifullt eller bara dumt reklamspråk? Jag läser tidningen Skriva och inser bl a att jag behöver leta reda på Elizabeth George´s ”Write away”. Den finns tyvärr inte på Bokbörsen, varken på svenska eller engelska. Då återstår biblioteket i Norrtälje! Eller Amazon på nätet.

Jag gjorde en underlättande upptäckt igår när jag flyttade några dokument från gamla datorn, skrivna i Open Document. De transformerades automatiskt till Word när de kom hit. Nästa projekt blir att föra över bilder. Adressboken i Outlook har jag inte lyckats få överförd, ännu. Och hur jag skapar genvägar i min nya dator vet jag inte heller, ännu.

Mannen klipper syrenhäcken, den del av den som låter sig nås med trädgårdssaxen. Högen med rivningsplankor ropar på mig och kapen, men jag låtsas inte höra. Inte idag. Någon annan dag, när det är lite molnigare, men inte regn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s