Saknar sjön

Det är tryckande varmt, och hon är redan duschfärdig, igen. Trött, fast hon sovit en stund sen eftermiddag. När hon tänker efter brukar hon nog bli tröttare om hon sover på dagen, det tar lång tid att riktigt vakna. Än har hon inte gjort det.

Väderrapporterna talar om regn så gott som överallt. Definitivt i Sala, så de åker inte upp till mannens hus ännu. Ofta är vädret mindre regnigt närmare kusten.

Hon längtar ut på havet, eller ut på sjön som det heter här. Östersjön är hennes hav. Där har hon seglat i många år, där har hon somnat vaggad, där har hon vaknat och mitt i natten fått gå upp för att hjälpa till att lägga om båten när vinden vänt och fören hugger i berget. Nu saknar hon sjön, den stora insjö som finns nära huset hon hyr är inte tillräckligt. Visst går det att bada i den, och lägga nät och få fina abborrar och gös, som häromdagen. Men den är inte som Östersjön.

Numera har hon ingen båt, heller. Och börjar bli för gammal och stelbent för att hoppa i land från en båt. Sjön fattas henne, hon läser gärna skildringar av seglare för att ändå få en liten smak av båtliv.

Just nu gläds hon åt sin nya dator och att det är så skönt för fingrarna att skriva på den. Anslaget är lagom mjukhårt och alla fingrar ryms. Än har hon inte upptäckt alla finesser med det nya Word-programmet (eller datorn i övrigt för den delen). Hur gör man t ex för att få över Spotify från den gamla datorn hit? Ett problem för morgondagen.

En fråga som uppstod under dagens bilfärd var vad det är för skillnad på ett säteri och en herrgård. Tydligen var säteri (eller sätesgård) från början ett hus som beboddes av frälse, och därmed var det skattebefriat. Numera används ordet mera godtyckligt av någon som gillar att kalla sin större lantgård för säteri. Någon skattefrihet är det inte längre frågan om. Herrgård är ungefär detsamma som säteri. Den som bor där kallar sin gård för det han eller hon vill.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s