Fuktluftighet (tack Maria T)

Idag lär det kunna bli en luftfuktighet om 70 procent. ”Fuktluftighet” kallade Maria Tomsby detta, men särskilt luftigt känns det inte. Snarare tvärtom. Stilla. Och tungt. Himlen är ogenomtränglig, alldeles jämngrå. Vart solen tagit vägen vet jag inte.

Minsann var ute en stund nu på morgonen. När hon tycker att det räcker med utevistelse, sätter hon sig nedanför köksfönstret och väntar tills hon får ögonkontakt med mig. Då springer hon mot köksdörren och jag reser mig för att öppna. Fungerar perfekt för båda parter. Någon kattlucka har vi inte. Jag vill bara ha en katt i huset.

Just nu vill hon vara i mitt knä och hon tycker dessutom att jag ska smeka henne. Hon spinner så t o m jag hör henne, och gillar inte riktigt att jag väljer att skriva i stället för att klia henne under hakan. Det får bli lite av både och. Mjuka tassar klappar mig på hakan som tack.

Jag varvar läsandet av ”Röde Orm” (han har just skänkt Ylva sin halskedja av guld) och ”Min engelska vingård” av Gay Biddlecombe. Hon och hennes familj har en vinodling i Sussex, England. Det är en fröjd att läsa om hur de genomför ett projekt som när de ansöker om lån måste kallas ”jordgubbsodling för självplock” för att lånet ska beviljas. Ingen trodde på dem, utom möjligen en australiensare som själv hade en vinodling. Välskrivet och spännande, även om jag ibland kan tycka att allt svårt och bekymmersamt kanske sopats under mattan. Nöjsam läsning hur som, en av böckerna från Alunda.

Jag blir rastlös av sådant här väder. Tycker att jag känner av lågtrycket i kroppen, och att min energi dräneras. Kanske inbillning, men det spelar ju ingen större roll, om resultatet blir detsamma. Nu hänger Minsann över min vänstra arm, rumpan i mitt knä. Hon vill vara med, vill absolut inte vara på golvet, dit jag förflyttat henne ett antal gånger. Hon hoppar bara omedelbart upp, tar en promenad på klaviaturen (med ty åtföljande konsekvenser) och placerar sig på något sätt i knät på mig. Hon är mera envis än jag. Och får hänga kvar, även om det begränsar min rörelsefrihet,

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s