En av vännerna på Facebook har otäcka visioner inför OS i London – terror och död, elände och kaos. Nu har han tagit bort sitt inlägg, ”eftersom det gjorde folk ledsna”. Det gjorde mig ledsen också, det var alldeles för lätt att föreställa sig världen och händelserna som han beskrev dem. Jag tänker också på självmordsbombare som slår till vid bröllop och många människor dör – av någons fanatiska religiösa eller möjligen politiska tro.

Hur går det till när en levande människa går från att vara ”vanlig” till att bli självmordsbombare? Eller bli som den norske mördaren som står inför rätta nu. Jag vägrar att förmänskliga honom genom att ge honom hans namn.

Min rationella hjärna börjar genast  tänka i termer av ”bristande utbildning, religions-drogad, hjärnskadad, paradistroende, ensam, olycklig, lurad, övertalad, lockad av någon sorts belöning, ung, oerfaren, dum i huvudet”. Ingenting ger mig en aning om vad som händer i huvudet på den som blir terrorist och mördare, och ofta självmördare.

Nu kommer min lilla katt in från natten därute, altandörren står öppen för att hon ska hitta in. Jag sitter i köket och skriver, kan inte somna, är trött, har ett myggbett på foten som irriterar mig så jag nästan slår runt när jag ligger i sängen.

Har slagit med lien idag. När jag småningom gick in för att dricka ett glas vatten, skvätte jag ut alltihop när min högerhand började skaka absolut okontrollerbart. Överansträngd är min diagnos. Skakandet har gått över.

Lördagen går snart över i söndag och så har en vecka gått igen. ”Skynda dig älskade, skynda att älska”. Så känns det.