Nu har jag min systers hörlurar i öronen och då hör jag Spotify! Det hörs dåligt ut i rummet, mannen min får låna lurarna när han vill lyssna ordentligt. Jag har alltså lyckats ladda ner Spotify i min nya dator, och det borde fungera. Men tydligen tror programmet att jag är ”offline” trots att modemet säger ”online”. Sanningen är förmodligen att uppkopplingen är så instabil att Spotify inte riktigt orkar med …

Ska jag ge upp och säga upp abbonnemanget eller fortsätta och lyssna styckevis och delt? Frustrerande. Paus just nu t ex i Wiehes ”Mitt hjärtas fågel”. Och så kommer sången tillbaka, jublande, ”stiger den upp mot skyn, svävar över markerna och högt över skogens bryn”. Ett ögonblick.

Någonting är fel med kommunikationen mellan modem och dator.

Kommunikationsproblem med levande människor är värre. Och svårare att komma tillrätta med. Speciellt om enbart den ena parten är intresserad av att kommunicera. Jag ger mig inte, här heller. Söker nya vägar, provar andra sätt att nå fram. Men  ledsen och besviken blir jag när jag inte tas emot.

I mina öron just nu ”En sång till modet” – passande.

Han (Mikael Wiehe) sjunger den ändå, även om det kanske verkar meningslöst. Jag sjunger mina sånger jag också, kanske inte så melodiösa som hans, men sjunger gör jag. Så länge jag andas, och har röst. Livet kräver mod, att leva tills man dör kostar. Och ger tillbaka. Mångfalt.

Mannen min är bäst! Han har idag bakat bullar, 42 stycken. Nu är det bara 38 kvar, vi åt två var så snart de kallnat så att vi inte brände oss. Han gläder mig varje stund, på olika sätt. Också när jag är ledsen, eller sur, eller arg. Han får mig t o m att utan krus be honom om ursäkt för att han får gnäll av mig när gnället hör hemma annanstans. Jag älskar honom.