Varg, romer och bulgarer

En alldeles grå måndagsmorgon, duggregn och blåst. Ska jag vakna idag, eller krypa ner i sängen igen? En katt som vill ut i det här vädret avgör saken. Nu sitter jag vid datorn, har glatt mig åt Karin Englunds blogg om boken ”De imperfekta” (den är tydligen läsvärd) och alla roliga kommentarerna. Ett gott skratt en sådan här morgon är inte fy skam!

Internet fungerar så där lite andlöst blippande ungefär vart sjätte försök, oavsett vart på internet jag vill. För ögonblicket blippar det inte alls, men det gör inget – jag ska ingenstans nu. Om en stund är det kanske annorlunda med både det ena och det andra.

Mannen min vägrar att lämna sängen. Jag tänder i vedspisen och konstaterar att min fd vita morgonrock varit i närkontakt med spisen tidigare. Låtsas att jag inte ser sotet, torkvädret idag är inget vidare.

Flädern har fortfarande ett par ensamma blommor i toppen. Och vi har en kasse full av blom i frysen, att göra saft av. Igår kväll åt vi de första egna hallonen till efterrätt. De smakade sommar.

En varg har siktats när han/hon försökte stjäla kattmat utanför en gård alldeles i närheten. Jägarna i trakten darrar, riktigt av vad törs jag inte hävda att jag vet. Och det är klart att jag skulle bli väldigt ledsen om en varg skulle ta Minsann t ex. Men hon skulle bli ledsnare om hon fick lov att tillbringa resten av sitt liv här innanför väggarna. Däremot finns hennes mat inomhus.

Det skulle vara fantastiskt att få se en varg röra sig över fälten här. Tycker jag och mannen min, men vi är ju ”stockholmare” och förstår väl inte bättre.

De, vargarna, förstör ju jakten, äter upp allt som annars skulle skjutits till döds … De tycks dock ha sparat 17 älgar som sågs någon kilometer härifrån i veckan som gick! Alldeles tomt är det nog inte i skogen.

Vi har lärt oss så pass att vi inte diskuterar vargar med någon av grannarna. Vi pratar heller inte om bulgariska bärplockare eller kvinnojour/läkare för romer. Inte för att jag någonsin sett vare sig romer eller bärplockare av format här i skogarna. Inte flera cykeltjuvar här än annanstans heller!

Men jag tycker att det vore bättre att vredgas över de samvetslösa personer, oavsett nationalitet, som lockar hit fattiga människor för att plocka bär som i år nästan inte finns. Och jag tycker fortfarande att allemansrätten vi har i Sverige är något att vara stolt över – men inte utnyttja för privata vinstintressen.

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Varg, romer och bulgarer

  1. Karin skriver:

    Tack för uppskattande kommentar! ”De Imperfekta” finns i pocket och säkert också på biblioteket. Trevlig sommarläsning!

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Instämmer helt (för ovanlighetens skull?) i alla dina synpunkter ovan! Heja, heja! Men nog är det väl själva den att man ska vara tvungen att tiga om angelägna ämnen för att folk inte ska bli stötta? Dock förstår jag helt vad du menar,
    kramar
    syster B.

    • beskrivarblogg skriver:

      Kära syster – inte är det väl så sällan vi har samma uppfattning? Och, visst är det trist att inte kunna prata om viktiga saker med människor i sin närhet, men vi tar också hänsyn till vårt ömsesidiga beroende av varandra. Det tål inte öppen fight. Kram – hoppas Paul Simon var så bra som det låter i kvällspressen!

  3. Annika skriver:

    Jag blev besviken på De imperfekta, säkert för att jag hade höga förväntningar. I början gillade jag den, men sedan … nej, inte riktigt.
    I mina trakter finns inga vargar, om det fanns skulle jag vara livrädd för att Cayenne skulle råka ut för en. Jag resonerar ändå som du, att en katt mår så gott av att få vara ute att det är värt risken att något ska hända. Min råkar ju alltid i slagsmål, men jag skulle inte kunna tänka mig att hålla honom inne.

    • beskrivarblogg skriver:

      Jag sade ju som du igår – idag är Minsann på vift! Hon kom inte hem igår kväll, och inte nu på morgonen. Vargar vägrar jag tänka på – men är förstås orolig. Tycker nog som igår ändå, katter ska få vara ute, vad än konsekvenserna blir. De imperfekta ska jag åtminstone låna på biblioteket, får se vad jag tycker.

  4. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Han och alla medmusiker var så bra! Men det var högljutt vilket jag inte var beredd på så det var fingrar i öronen i brist på öronproppar… På slutet var det bara han o hans gitarr och då var det njutning! Han är ju en del av min ungdom och dessutom har han inte stagnerat utan utvecklats så fantastiskt plus att han vågar ta politisk ställning. Det gillar jag!

  5. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Och, visst, vi har nog ganska ofta samma uppfattning! Men man får hålla inne med den ibland.

  6. Jag håller med dig i allt om bären. Dessutom skulle jag gärna vilja se en varg. På lagom avstånd. Bakom en gardin. Gärna med kameran till hands.

    • beskrivarblogg skriver:

      Jo, nog vill jag ha både fönster och gardin mellan mig och vargen! Just nu ser jag ”bara” sångsvanarna med sina fem ungar på åkern, de tränar för höstens flygning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s