Moooorrrrrr!!!

Jag avskyr sportreferat och -referenter! De hörs som ett otydbart bakgrundsflås nu i OS-tider, och otydbarheten handlar inte enbart om min dåliga hörsel. De pratar som om det vore de som ska sätta rekord, i snabbpratande.

Det de säger – när jag ids lyssna och kanske höra något – låter som om de talar ett annat språk än svenska. Min moster, som också blev tämligen döv med åren, brukade säga att alla ord hängde ihop och att det därför inte gick att höra något. Nu begriper jag vad hon menade.

Vem lär de unga journalisterna (om det nu är det de är) att tala? Var får de lära sig att prata fort, betona som de gör och framför allt flåsa och skrika när något svenskt är på gång?

Jag är skittrött på att mannen min vill ha radion på. Men jag finner mig morrandes i det, han gillar OS och han tycker det är kul att höra, och han hör. Lite bättre än jag. Inte är han lika lättretad som jag heller. Just nu har jag lust att slänga ut radion. Det kändes nog i luften, eftersom han snällt stängde av precis nu.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig tillbaka till att vara normalt o-irriterad i kväll. Hela dagen idag har jag haft en känsla av brådska, utan att alls veta att jag skulle behöva lha bråttom med någonting. Kanske är det sommarslut det handlar om, kanske har tvåsamheten blivit för lång.

I huvudet surrar ”skynda dig älskade, skynda att älska …”, men det är inte direkt det jag gör när jag blir så här. När jag väljer att vara grinig och sur. För så långt som att hävda att det är någon annan än jag själv som ser till att få mig på dåligt humör går jag inte.

Dessutom är det mygg inne i huset, alla myggfönster till trots. Och jag får just inget skrivet. Morrrrrrr. Andas, andas, andas.

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Moooorrrrrr!!!

  1. A-Lott skriver:

    Åååå vad det känns igen. Jag skrattar gott och jag har läst högt för Lennart som genast stängde av tvn. Fast vi har ingen mygg här på 10nde våningen och det är tur det. Lennart brukar säga att ingenstan är myggen så svåra och stora som i Norrland. Där brukar lantortsbefolkningen ha ikull ena mygga å använda denna som pall när de mjölke.
    Har läst ut Ingrid bok under min lediga dag idag. Fast jag låtsas som om jag har haft annat jämt göra hela dan;)
    Kram å tack för kvällsskrattet!

  2. Blev full i skratt när jag kom hit för jag hade precis skrivit en text om att jag inte är intresserad av OS och alla dessa skrik och helt sanslösa reportrar som eldar upp sig så det flammar!

    Jasså det är till att vara på ”surhumör”! Ja det är tillåtet och man behöver inte alls motivera eller analysera. Det är bara att låta det ha sin gång och så är det över sen. Mygg har jag inte sett på länge fast jag bor i Norrland. A-Lotts roliga beskrivning skrattar jag gott åt!

    Ha en lugn och skön natt och dröm trevliga drömmar som du minns imorgon!
    God natt från sömniga mig!

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack för din önskan om en skön natt med trevliga drömmar – drömmarna blev OK när jag väl somnade, senaste gången jag tittade var klockan halv 5. Jag bakade i drömmen, hallonkakor av något slag – som jag aldrig gjort. Baka är ju din specialitet! Hur som helst är jag inte sur längre, bara trött.Kram

  3. Svenarne Jansson skriver:

    I dessa dagar lider jag av kraftiga allergiska besvär i öron och ögon. De är relaterade till de programtablåer som för närvarande råder i radio och tv. Sport överallt, hela tiden, ständigt.
    Nästa vecka är det slut, men då börjar kommentarerna,återblickarna, höjdpunkterna i repris mm,
    Det får vi glädja oss åt, Margareta! 😉
    PS. Samma hysteriska tonfall som i sportsändningarna (vissa) kan man återfinna i TV-reklamens absurda värld. Längtar allt oftare efter STÖRSTA, MÖJLIGA, TYSSTNAD … / Kram Sa

  4. Det känns som jag är ute på farlig mark. Hjälp! Där låg en mina på gräsmattan. Det är svårt att se i augustimörkret. Vänta lite. Det var bara en Signhild som skrämdes bakom en norrländsk buske. Visst är det skönt mina idrottsvänner på 1 av 3 att de har delat upp det. Att det inte är som förr. Då man fick vänta i hela FYRA år på nästa OS. Nu kommer vinter-OS om två år. Jag har ryktesvägen hört att det ska gå i Kenya. 🙂 Hoppas att ni idrottstokar håller ut. Annars måste jag erkänna att denna gång måste det vara rekord för mig. Aldrig har jag följt med så dåligt. Dumburken har varit helt avstängd ett par dagar. Min fru måste vara chockad. Jag själv också. Handlar det om ålder? Eller var det för att jag hörde ett moooorrrr genom luften?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s