Lipsill

Bordet är för högt, axlarna värker. Vädret är för blött, fötterna för slaskiga i snögloppet. Kvällen är för mörk. Julblommorna för halvvissna, såsen till fiskgratängen blev för tjock, vinet är för slut. Allt är för fel. Just nu. Jag är för felgnällig, för splittrad, för obeslutsam, för velig, för gammal och för trött i själen. Men jag lipar inte så det hörs eller syns, bara inombords.

Eller så är alltihop en rimlig reaktion på de senaste veckornas oro för mannen min. Den oron har inte försvunnit, men den har fått hanterliga proportioner genom att han idag träffade en bra läkare. Just nu är det inte alls säkert att vi kommer iväg på vår planerade resa – men det struntar jag i. Det kanske var någon mening med att namnet på de bokade biljetterna blev fel, och vi därmed inte kunde använda dem, eller betala dem. Nu får vi vänta och se vad ”makterna” vill med oss.

Jag skrev om passion (andras) häromdagen. Själv är jag allt annat än passionerad för tillfället. Leta efter det som jag brinner för ändå, säger en vän. När det inte finns en endaste liten flämtande passionerad låga är det banne mig inte lätt att hitta ens lusten att leta. Ska jag ändå säga något bara för att ha något att säga, blir det att skrivandet är min passion. Hur tafflig och nästanborta den än är ibland.

Det blir fiskgratäng trots den tjocka såsen idag, torskrygg, hemlagat potatismos och riven ost och räkor i sista minuten ovanpå det hela. Med vatten till.

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lipsill

  1. Du är så härlig Margareta som får med så mycket i det du skriver. Sen skriver du helt underbart med ord som ”är bara du” och jag älskar det! Strunt samma – såsen blev som den blev och er resa blir om det är tänkt så. Varför ska vi alltid oroa oss? Jag förlorar energi – det är som att elda för kråkorna. Ändå gör jag det …
    Vi har just ätit potatispannkaka som är en norrländsk delikatess. Jag är proppmätt och vi har suttit och suckat över ”så gott det var” … Ha en fin kväll! Kram!

  2. Vatten lär vara den bästa dryck att släcka törst med. Passion för ord har du. Det kan ingen ta ifrån dig. Får ingen ta ifrån dig och OSS som läsare.
    Jag tror också att du kommit fram till rätt självdiagnos. En reaktion på allt trist elände.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s