”the inside story of who she was” – en rad ur Alice Hoffman´s “The Red Garden”. Orden fångar mig, hur ser “min inside story” ut. Jag läser också Birros krönika där han beskriver hur trött han är på sig själv och sin rädsla. ”Det finns aldrig bara en chans, det finns hur många som helst” är rubriken …
Jag kopplar ihop raderna, och hittar rädsla. Min, hans. Rädd inuti. Minns hur jag för drygt tjugo år sedan under konsultutbildningen gjorde en bild av mig själv just då – med vingar. Jag såg någon som kunde flyga, de andra såg mina rädda ögon. Som jag förnekade. Då, dessförinnan, därefter. Nu.
Vi bär alla vår Inside story”. Mer eller mindre synlig. Ok eller skuggade tillkortakommanden. Manier eller fobier. Tror ingen kommer undan taggarna. Men många är duktiga på en sak. Med olika knep döljer man den nakna sanningen. Dumt att släppa garden. Jag gillar Birro.
GillaGilla
Jag gillar också Birro – och dig!
GillaGilla
Jag tror att alla i sina liv känt sig värderade, bedömda, godkända, underkända etc. Själv tror jag att jag börjar närma mig ett ”skit i det!” och känna att jag är den jag är på gott o ont. Så, syrran, släpp rädslan och se dig som den du faktiskt är! Genuin!
B.
GillaGilla
kram på dig syster
GillaGilla
Måste ge mig till känna, har läst din blogg ett tag du skriver bra, hittade den via facebook. Hoppas du inte misstycker?
Sitter ute på landet nu, det är 14 inne och jag fryser om fötterna, Jan har ju av förstårliga skäl inte varit här på tre månader huset är utkylt. Men skam den som ger sig!!!!
Anders kommer ikväll.Vet faktiskt inte om vi kan vara här i helgen? Tänker på dig du skriver att du har så kallt där du bor, nu förstår jag hur de måste vara!!!!
GillaGilla
klart jag inte misstycker – hoppas ni får varmt i huset och kan vara där ett par dagar! Kram på dig, hälsa Anders
GillaGilla