Igår fräste det om mina ord, idag är de döda. Tomma. Bara ord, och nätt och jämnt det. Måste jag må skitdåligt för att skriva så att andra känner min förtvivlan och sorg? Det skulle innebära att jag inte kan vila från det ledsna, att jag måste vara där mest hela tiden. Det orkar jag inte.
Eländet måste blandas med trams och skoj och glädje, med god mat och dryck, med den hund som kommer med mannen min hit om en stund. Hundbrorsan har sträckt ett ben och behöver vara ensam med matte, Louie är därmed välkommen hit. Ska bli kul att se om han och Minsann kan hitta varandra när inte Frankie är med.
Solen har kommit ur molnen, men det blåser kallt. Idag blir det ingen promenad runt sjön, och ingen stund i solstolen. Minsann kan inte riktigt bestämma sig för om hon ska vara ute eller inne. Jag läser om ”The Lovely Bones” av Alice Sebold, och har Stephen King´s ”Att skriva” på köksbordet samtidigt. Den senare har jag också läst flera gånger, men hittar alltid något matnyttigt. Det är nog en bok jag ska leta efter på Bokbörsen, i stället för att låna på biblioteket.
Jag har också just läst färdigt Annika Bengtssons ”Mellan raderna” som faktiskt inte riktigt kommit ut ännu. Den är bra, huvudpersonen tar plats i läsaren efterhand och får åtminstone mig att både glädjas och bli irriterad, på henne, hennes man och deras liv. Lågmält spännande, välskriven, och helt utan korrekturfel, snyggt omslag, vettigt pris. Kolla på www.grimforlag.se, där kan boken beställas innan den kommer i bokhandeln (och naturligtvis därefter).
