Sorgearbete?

Sorgearbete kanske det kan kallas, det skrivande jag ägnat mig åt de senaste två åren. Sorg över ett liv som blev annorlunda jämfört med oklara förväntningar. Sorg, men också en envis och svåromfattad glädje över att skriva. Det som jag nog hela livet ville, men inte lät mig veta om.

Nyss var jag ut i snålblåsten och hämtade in ved. Mannen min sköter eldandet medan han sitter i en skön fåtölj framför vedspisen här i köket och läser. Det livet trodde jag inte på för ett par år sedan. Då var det alldeles tomt omkring mig och i mig. Nu ryms glädje och kärlek i mig, liksom oro och förtvivlan. Ledsnaden handlar idag inte om mig och det jag gjorde förut. Det är en stor skillnad.

Idag rymmer jag också ilska och raseri över hur samhället utvecklas. Kan det kallas utveckling det som pågår på många fronter just nu? Nej, nedmontering är ett mera relevant ord, det beskriver bättre vad det handlar om. Sjukvård, äldreomsorg, skola, barnomsorg – välfärd är numera ett fult ord, vilket inte spelar någon roll alls. För välfärden finns inte längre. Det spelar roll.

Jag knorrar, jag läser, twittrar och delar på Facebook, morrar och rasar. Känslan av total maktlöshet och litenhet växer. Vad hjälper det någonting vad någon som jag tjafsar om? En gammal kärring på landet, utan ekonomi och med spelberoende i bagaget – vem behöver bry sig om en sådan?

Någon, någonstans – med starkare röst än min och större nätverk och mera ork och ungdom – kanske hör, läser, ser och gör detsamma som jag. Fast blir mera lyssnad till, hörs bättre. Det hoppas jag när jag kverulerar över tingens ordning idag i vårt land.

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sorgearbete?

  1. Det är bra att knorra och kverulera när man känner att något är fel. Man ska reagera. Det är så många som inte orkar engagera sig. Det är så lönlöst Men då finns de som inte förtröttas. Någon gång ska deras röster höras!
    Ha en fin dag Margareta!

    • beskrivarblogg skriver:

      Någon gång ska deras röster höras, deras, de som inte förtröttas – poesi Skrivmoster – kanske från Åh Åh Tjejer? Jag kommer att tänka på det när jag läser det du skrivit! Kram och tack

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s