Vladislav Savic talade om skam när han berättade om sitt spelmissbruk. Skam är antagligen en av orsakerna till att det inte talas mycket om spelberoende, den missbrukande själv talar inte om det och ingen annan heller. Det är ett stort kliv från skammens tystnad till offentligheten på det sätt som han berättade om sitt liv i TV. Fortfarande upplever han dock att han är ”bränd” när det gäller möjligheter att arbeta. Han har inte fått de jobb han sökt. Det kan ha andra orsaker, men det är nog så att den som en gång spelmissbrukat litar ingen på. Den människan kan när som helst börja spela igen, när som helst skaffa sig pengar som hen inte själv har rätt att disponera, kan när som helst åter förlora kontrollen över sin spelgalenskap.
Själv våndas jag inför att möta släkt till mannen min när hans jämna födelsedag närmar sig. Jag har inte mer än skymtat hans söner efter mitt uppbrott 2009, och allt vad därtill hörde. Jag skäms fortfarande. Ena sonen hälsar till mig per telefon, andra sonen vill helst inte veta om att jag fortfarande finns. Tror jag. Det är inte så att någon sagt någonting. Förmodligen är det ingen som skulle säga någonting om/när vi ses i samband med födelsedagen heller. Men jag skulle skriva långa berättelser i huvudet, jag skulle förminska mig och skämmas, jag skulle bli liten och bara vilja försvinna. Och le och se så normal ut som jag kanske kan…
beskrivarblogg 
Någon gång bör det vara ”färdigskämt”. För egen del har jag slutat skämmas – det har jag ägnat alldeles för mycket tid åt under min aktivia tid i alkoholism, samt i början av tillfrisknandet. Idag – stolt och nykter!
GillaGilla
Jag är nog i början av tillfrisknandet fortfarande – men dina ord stärker mig! Tack – och tack för att du läser och kommenterar och för länken till Savic – jag hade missat att jag stängt av ljudet och att det var den enkla orsaken till att jag inget hörde … ”Färdigskämt” är ett bra ord.
GillaGilla
Visst kan det väl vara så att ALLA har något de skäms över. Mer eller mindre.
Ofta är det sådana som vi minst anar och kanske de står en alldeles för nära för att de skulle våga avslöja sig. Jag kan ofta tänka så om människor som jag av någon anledning känner mig förminskad av. Sånt händer. Då tänker jag att: Va tusingen har du där bakom örat som jag inte ser? Alla har något de inte vill yppa.
Nu måste jag iväg igen. Hörs och ses och goaste kramen!
GillaGilla
Tack för goaste kramen!
GillaGilla
”Sträck på dig” är ett uttryck vi/jag hörde som barn. Ibland i betydelsen ”sitt inte kutryggig” och ibland som ”Var stolt! Det där gjorde du bra!” Och du ska verkligen sträcka på dig, syster! I den senare betydelsen. Du är så fantastisk som lyckas trots att helvetet har varit så nära! Du har ingen anledning att känna dig liten i någons närvaro!
GillaGilla
Älskade syrra – tack igen! Och kram
GillaGilla