Vännen hade sett Vladislav Savic på TV, och syrran hade lyssnat till honom på radio. Jag försökte förgäves göra detsamma via datorn. Han berättade om sitt spelmissbruk och dess katastrofala konsekvenser – som för alla i samma situation. Han var duktig och välkänd journalist, spelade och förskingrade – och är enligt rubrikerna nu kanske på väg att ta sig ur missbruket. Jag hoppas det, ska läsa hans bok när den kommer nästa vecka.

Syrran: ”Din bok kunde också varit klar nu, om… (du lagt på ett kol, jobbat mera med den, tolkade jag) ”om du varit en kändis”. Kanske är det så, en personlig livskatastrof är mera läsvärd och publicerbar om ”den katastrofande” är känd av publiken från ett annat sammanhang. Eller har varit det, ser att Pia Degermark fortfarande är omskrivbar i kvällstidningarna – jag hoppas innerligt att hennes liv idag är bättre än det var. Även om en av hennes söner inte pratar med henne. Ser henne ibland i Norrtälje, hon är fortfarande slitet vacker.

Savic har mycket liv framför sig. Det har även andra av mina spelmissbrukande vänner, och säkert många av de (enligt uppgift i artikeln om Savic i SR) 165 000 svenska män och kvinnor som uppskattas förstöra sina liv genom casino- och annat spel.

En del av det tillhandahållet av samma stat som hela tiden skjuter upp ett kraftfullt stöd till oss som skulle behöva det. T ex genom att jämställa spelberoende med drogberoende, och därmed tvingas till att ge adekvat och möjligen hjälpsam behandling. Men, det är ju samma beslutsfattare och stat som säljer alkohol och tobak, har fysiska casinon och medger spelmöjligheter via internet, t ex hos Svenska Spel. Pengar och intäkter är starkare än etik och moral. Inte bara i det här sammanhanget.

Jag önskar Vladislav Savic ett gott, spelfritt liv. Jag önskar att hans bok (som kommer ut på annat förlag än hans övriga böcker) läses av många, inte enbart av oss spelberoende som känner igen oss själva i hans beskrivning av ett outhärdligt liv.

Jag önskar honom frid och ro i själen. Glädje. Jag hoppas att hans ångest och hans ånger avtar med tiden. Jag hoppas också att han har stöd av sin familj och sina vänner. Det har jag och det är jag tacksam för, varje dag.