Secrets are poison

Min blogg i går, om ”Att skriva om sitt beroende och sitt missbruk” fick 98 visningar. Bra. Jag lade ut texten även på 1av3.se och har fått ett par positiva kommentarer. Likaså på Facebook. Möjligen också ytterligare en skribent – men flera behövs. Tre skrivande beroende människor gör ingen antologi…

Är det fortfarande så skamfyllt att skriva om det som de allra flesta i ens omgivning ändå känner till? Eller är det alltför plågsamt, alltför svårt? Det har jag respekt för, även om jag också vet av egen erfarenhet att det är hjälpsamt att skriva.

Ett tydliggörande. Texter skrivna av medberoende har också sin plats i en sådan här antologi, men texterna om det egna missbruket och beroendet är huvudsyftet med boken. Finansiering är fortfarande bara på tankeplanet – kontakt med Svenska Spel planeras. Annika B har lovat bistå med inlagan mot ringa ersättning om projektet får några pengar, annars gratis. Jag redigerar och korrläser gratis.

Hur intressant blir läsningen om vi låter skribenterna vara anonyma? Kanske är det lättare att få in texter om vi utlovar anonymitet? Något huvud bitet av skam blir det ju inte i så fall – möjligen inombords i den beroende/missbrukande.

Ska vi göra en tävling, vad är i så fall måttet på ”bästa bidrag”? Vinsten kan inte bli annat än publicering i antologin. Vad ska boken heta? Att det också ska bli en e-bok tycker jag är självklart.

Vad säger ni, läsare av detta? Kommentera, please!

En mycket klok lärare sade en gång till mig att ”secrets are poison” – hemligheter är gift(iga), de förgiftar. Allt. Jag höll med och tyckte att det nog var så sant. Numera vet jag att det är så. Av plågsam erfarenhet.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i litteratur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Secrets are poison

  1. Yheela skriver:

    De som skickar inte texter kan väl få välja om de vill skriva under pseudonym eller inte.
    Idén är jättebra, men som du säger, är det fortfarande så skamligt att prata/erkänna missbruk att ingen vågar skriva sin historia? Jag vet inte, har själv inget missbruk att skriva om (om man inte räknar socker, men det har ännu inte ställt till det i livet för mig).

  2. Karin skriver:

    Låter som en mycket bra idé! Men jag undrar om det behövs så så mycket pengar? I Johan-Olov-sällskapet gjorde vi en novellantologi på bortåt tre hundra sidor, hårda pärmar, snyggt papper, som vi tryckte i en liten upplaga på 250 ex. Tryckkostnaden var, om jag minns rätt, kring 16 000 kronor, dvs 64 per bok, som vi sålde för 150. Framställningskostnaderna var i övrigt ”gratis” eftersom jag gjorde inlagan och en Johan-Olov-intresserad person designade omslaget. När första upplagan var slut beställde vi en ny; tryckeriet lagrar filen, så det är bara att trycka på startknappen. Kanske skribenterna kan dela på finansieringen, mot att de får ett antal ex av boken? Man kan också be olika lämpliga organisationer och institutioner teckna sig för ett antal ex i förväg, som bidrag till finansieringen. Det är ofta lättare än att bara söka stödpengar.

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack för att du delar med dig av idéer och förslag – låter bra alltihop! Det svåraste verkar vara att få skribenter… Kram och skön vår på dig!

  3. Jag är medberoende. Har en far som är alkoholist. Jag har inga problem att prata om hur det är att vara anhörig. Men min far vill inte erkänna sitt missbruk och heller inte göra något åt det vilket är fruktansvärt jobbigt och resulterat i att vi idag inte har någon kontakt. Det blev för svårt och jag mådde allt för dåligt av den allt glesare kontakten med en onykter far. Tycker det är bra att du vågar ta upp detta och jag tycker inte du ska skämmas nu när du övervunnit din sjukdom och gjort något åt den.

    Tänkte även passa på att fråga om lite hjälp. Jag och min dotter kan vinna en resa till Legoland. Det skulle betyda så mycket om du ville rösta på oss och hjälpa oss vinna. Vi behöver vara inom de 10 första placeringarna och just nu är vi nära att inte vinna. Du röstar här: http://bloggbussen.bloggportalen.se/top-list på Lottizdays Fotograferande fyrabarnsmamma genom att klick på +1 till höger om vårat namn. Har även skrivit inlägg i min blogg där man kan rösta via http://lottizdays.blogg.se/2013/may/deppade-ihop-gjorde-det-jag-behovde-och-nu-maste-jag-ta-till-fight-2.html Det skulle betyda oerhört mycket om du vill hjälpa oss och gärna be de i din närhet att rösta. Röstningen pågår till 16 maj. Tack på förhand.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s