Tröst

 

”Sorgen ger sig av, först när den är färdig. När sorgens smärta är klar med dig. Inte tvärtom”. Så skriver Kristian Gidlund i bloggen, ”i kroppen min”. Han vet att han snart ska dö, och han tröstar oss. Vi som inte vet när vi ska dö.

Människors sorg går inte att jämföra. Men hans ord känns som om de på något konstigt sätt hjälper mig i min sorg.

Nyss såg molnen på himlen ut som den norska glaciär jag såg igår i en dokumentär, ”Fjällfolk”. Strimmigt i blått och grått och vitt, levande rörligt. Nu är himlen mera jämngrå, mulen, inte lika vacker. Utedynorna är intagna, jag tror det blir regn.  Gräddade tunnpannkakor till lunch, eller middag mitt på dagen. Det är jag bra på.

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tröst

  1. Yheela skriver:

    Jag är smått förälskad i moln, kan ligga hur länge som helst i gräset och kika upp mot himlen, inte för att det blirså långa stunder numera.
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s