”Sorgen ger sig av, först när den är färdig. När sorgens smärta är klar med dig. Inte tvärtom”. Så skriver Kristian Gidlund i bloggen, ”i kroppen min”. Han vet att han snart ska dö, och han tröstar oss. Vi som inte vet när vi ska dö.

Människors sorg går inte att jämföra. Men hans ord känns som om de på något konstigt sätt hjälper mig i min sorg.

Nyss såg molnen på himlen ut som den norska glaciär jag såg igår i en dokumentär, ”Fjällfolk”. Strimmigt i blått och grått och vitt, levande rörligt. Nu är himlen mera jämngrå, mulen, inte lika vacker. Utedynorna är intagna, jag tror det blir regn.  Gräddade tunnpannkakor till lunch, eller middag mitt på dagen. Det är jag bra på.