Det är midsommarafton. Jag har skrubbat färskpotatis, köpt jordgubbar, har gravad lax och sill i kylen, och hemgjord hovmästarsås. Det sägs att man ska äta ungefärligen sådant på midsommarafton. Välsignat nog slipper jag fara runt en majstång och hoppa små grodorna, eller springa säcklopp med en potatis i en sked i munnen. Den tiden är tack och lov förbi. Men, jag är ensam, och det är inte kul det heller.

Ensamheten lindras en aning av en Dry Martini mitt på eftermiddagen (ätandet får äga rum senare, ingen sillunch med snaps för min del). Och möjligen av vetskapen att på tisdag kommer den ofattbart försvunne mannen hit för att vi ska prata. Det är bra, oavsett vad resultatet av samtalet blir. Jag har givit upp att sitta utomhus, det blåser så tvätten torkade på någon timme = det är inte skönt mitt i vinden. Himlen är lätt molntäckt nu, eller kanske mera disig. Var Minsann är vet jag inte. Jag läser om Marian Keyes´  ”The brightest star in the sky” mest för att den är tjock och räcker länge. Glad midsommar på er!