Tisdag, sol, Pella kommer och mannen (tidigare kallad mannen min, så icke ännu eller åtminstone inte nu) kommer också. Pella är en hund. En trevlig hund, som stannar en vecka hos mig och Minsann.

Har båda hörapparaterna i, och hör hur det låter utomhus. Den lilla forsen i ån låter, bilen som förser brunnsborrarna med lååång slang låter, traktorer med brädlass och bilar med grus låter. Jag har inte riktigt vant mig vid alla aktiviteter här på gården, det donas och fixas överallt. Nyss såg jag en vattenstråle rakt upp i himlen där borta där det har borrats. Bra antar jag. Två killar håller på med något som kräver att lastbilen med slangattiraljerna måste låta motorn gå utanför mitt grindhål.

I vanliga fall använder jag inte hörapparaterna när jag är ensam. Det är tyst och lugnt oavsett vad som händer runt omkring. Idag kan jag behöva höra vad som sägs…

Det är för varmt att sitta på altanen, jag behöver skaffa ett parasoll. När elräkningen är betald. Det är trist att aldrig ha några pengar ”över”. Och jag har ordnat det så själv, alldeles själv. Trist i alla fall.

Höra behöver jag idag, och lyssna. Vi ska prata om oss, när Pellas matte åkt vidare. Att mannen tänkt färdigt betyder att han vill att vi ska fortsätta vara tillsammans. Det vill nog jag också, men dessförinnan behöver en hel del som vi hittills undvikit redas ut. Vad tänker jag inte gå in på här. Önskar bara att jag kan vara lite lugn och inte låta mig triggas och gå i försvar. I mitt fall handlar det då om att gå till attack. Det vill jag inte. Hans modell är att tystna. Det vill jag inte heller. Vi får se vad vi lyckas med.