Fundering

Nyss fick jag en spark därbak för allt mitt gnäll om ont här och där… Sparken fick mig att fundera lite. Vännen ifråga var lika trött som jag själv på surpuppan.

OK, jag är tjatig – men har å andra sidan aldrig hävdat annat själv heller. OK – det är synd om andra människor också, även om jag inte vet hur alla gånger. Min sjuke granne tänker jag på och hoppas av fullaste hjärta att han ska bli bra. Andra vänner som har svårigheter vet att jag bryr mig. Kanske pratar jag inte om det så mycket, eller lika mycket som jag ömkar mig själv, det är säkert sant. Ett av de senare blogginläggen har mycket riktigt rubriken ”Egocentrerad” – så nog vet jag det.

Alldeles nyss åt jag kokt torskfilé med gräddig dill- och persiljesås. Gott. Mannen min och jag sitter vid köksbordet, utanför är svart kväll, han läser och jag skriver. Minsann är ute och jagar. Rådjurshinden som hela dagen legat ute på stubbåkern visade sig ha två små kid när de började gå längs bäcken innan det blev alldeles nermörkt. Hoppas de överlever natten.

På förekommen anledning vill jag bara tillägga att jag älskar mannen min, uppskattar hans ofantliga tålamod med mig just nu, och definitivt tycker att han räcker till. Är ledsen om jag givit någon läsare ett annat intryck. Förmodligen återkommer det en gnällig drapa i morgon – eller kanske inte.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Fundering

  1. Skrivmoster skriver:

    ”I med och motgång” … så är kärleken när den är bäst. Man får gnälla om det är besvärligt och det blir den man älskar som får ta mycket ”gnäll”. Snart är du bättre och då ser du ljusare på allt. En förstående och kärleksfull partner är guld värt. Man får ge och ta – hela tiden.
    Kram till dig och ha en fin helg för nu är det snart dags igen … Måndag och fredag är veckans dagar tycker jag. 🙂

  2. Annika skriver:

    Hej. Klart du får gnälla, dessutom är det din blogg så du får skriva vad du vill. Läser lite bakåt och ser att du har verkligen har haft det rätt så tufft. Men att du har ryckt upp dig och dessutom har nu ett företag och det bevisar väl att du är en stark kvinna. Njut nu av din helg med mannen ditt liv. Kram på dig.

  3. Kraka skriver:

    Ibland känns det faktiskt lite bättre när man fått gnälla av sig… 🙂

  4. Man ska väl inte sparka den som har ont. 🙂 Namnsdagar är okej att glömma bara man inte glömmer födelsedagar och skälet till att man bor med den man gör. Jag håller med Kraka. För mig brukar det funka. Sedan måste man höja sig några nivåer ibland. 😉 Egentligen kan det handla om tvärtom. Du har blivit bättre men jämför dig med hur du var förr i dina glansdagar. Då kan se ännu mörkare på nuläget. Mycket mänskligt. Den här tiden på året och det som väntar runt hörnet, november brukar i alla fall inte få mig på något trallalalala-humör. Annars är det ett perfekt läs och skrivväder. Kram

    • beskrivarblogg skriver:

      Du har ack så rätt Bosse – november är snart här, jag ligger nog bara lite före i min interna almanacka. De senaste åren har jag överlevt november genom Nanowrimo – och skrivit en massa ord… Det kanske fungerar även i år – kram på dig! Och tack för uppmuntran.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s