Vad ska till?

Har mina hörapparater med nya batterier i öronen. Och hör därmed datorns kylfläkt (?) så tydligt att det blir störande. Apparater ut ur öronen, vilsamt att inte höra ibland!

Inte för att det ökar skrivkreativiteten så värst. Den har sprungit bort och gömt sig, och hittar inte hem. Om det nu är så att den hade ett hem i mig så är det hemmet just nu tomt.

Positivt är att jag i natt sovit riktigt gott ända till klockan 5, då jag inbillade mig att jag hörde två telefonsignaler och störtade ur sängen för att svara. Lyckligtvis gick störtandet bra, ingen telefon tycks ha ringt heller. Efter att ha tömt stadsvåningens kattlåda på illaluktande innehåll lyckades jag faktiskt somna om ett par timmar.

Jag har laddat ner Fredrik Reinfeldts bok ”Det sovande folket” från http://www.slideshare.net, men vill egentligen inte läsa den. De kommentarer kring boken som jag sett på Facebook får mig inte läslysten, men arg och ledsen. Hoppas åtminstone att min nedladdning inte bidrar till den laddade stridshingstens ekonomi.

Å, vad jag önskar att Sverige vore på väg åt annat håll än det nuvarande. Läser också Ann Heberlein inlägg i Sydsvenskan, ”En tyst katastrof” http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/en-tyst-katastrof/, om hur det kan vara att vara sjuk och fattig i Sverige idag. Igår kväll visade TV1 en film om fattiga i USA – de nya fattiga, medelklassen med både utbildning och jobb tills de inte hade några jobb längre och bara huslån och elräkningar och sjukhusvård som de inte kunde betala. De trodde inte att fattigdom någonsin skulle drabba dem – jag är rädd att vi är många i Sverige som inte heller tror att fattigdom kan bli verklighet för oss.

Men det händer nu, här, idag, och det drabbar alldeles normala, skötsamma, duktiga, unga, icke-missbrukare – dvs vanligt folk. Oss alla. Vad kan vi alla göra för att motverka det som sker? Hur kan vi göra oss hörda? Bli sedda och lyssnade till? Hur kan vi ta makten från de som har den idag? Här hjälper det inte att ta hörapparaterna ur öronen. Vad hjälper?

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet, upp och nervända världen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vad ska till?

  1. A-Lott skriver:

    Ett snabbt hej på dig 🙂
    … och kan väl bara göra den slutsatsen att en bygger – den andre vårdar – den tredje raserar, och vad som sedan kommer kan väl inte bli något annat än först förödelse och sedan en ny uppbyggnad. Detta ur en filosofi hur människor fungerar.

    Vi offrar nu mycket på kulturens och välmåendets altare. Reser som skållade råttor över världen och tänker inte på hur vi skitar ner jorden. Men om det talas det inte. Vi har en landsbygd som inte kan försörja den egna befolkningen i nödläge. Det betyder redan att vi är fattiga, men ingen bryr sig – ingen lyssnar. Mångkulturella ska vi vara intill åtlöje för omvärlden i vår högfärd präglad av att lilla Sverige har hur mycket som helst att dela med sig av. Och det har det om inte profiten hamnade i byxfickor som redan är fulla.
    Kram i stugan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s