Skriver som Åke Edwardson

Jag får göra som Åke Edwardson, författare. Läste hans text i tidningen Skriva igår. Han börjar sedan 20 år varje skrivardag med att skriva att han inte vet vad han kommer att skriva, vad som kommer att hamna på det där vita och tomma papperet. Ungefär så. Där är jag också. Vet inte vad och vet inte riktigt varför, men vet att det på något konstigt sätt gör mig aningen mindre splittrad och okoncentrerad. Åtminstone nu när jag flyttat datorn (utan sladden, det var för krångligt att krypa ner på golvet och trassla ut den) till sovrummet där jag nästan aldrig sitter och skriver. Idag är det solens fel, den lyser in i köket och stör mig. Så fick jag ta några vändor till, hämta dyna så att jag sitter hyfsat, temuggen och musen. Nu får vi se hur länge batteriet räcker…

Sådär håller jag på. Har just också lagt på nytvättat överkast på den andra sjaskiga soffan, låtit poncho och amerikansk indianfilt byta plats – och är nöjd med hur det ser ut. Inget av överkasten är stort nog för att täcka hela soffan.

Mitt framför ögonen, om jag tittar ut, har jag syrenhäcken med stora gröna knoppar till nästa års blommor och blad. Ännu blåser det bara lite, och änderna plaskar runt i ån och väntar på matning. Sex fasaner spatserade (fasaner spatserar, de går inte) över berget för en liten stund sedan, alla var tuppar. Hur ska det gå? Gömmer sig hönorna? Vill de inte visa upp sig som tupparna?

Sovrummet är belamrat.

Av böcker, anteckningsböcker, IKEA-kassar med mannens min kläder som inte ryms i mina få garderober, ett extra element mitt på golvet, en ful gammal grå HP-skrivare med sladdar etc på skrivbordet, högar med utskrivna papper (kallar dem inte manus), plastlåda med hörlurar, häftapparat, hålslag, en vacker grön ”portmonnä” i sammet med sköldpaddsplastbygel innehållande hårklämmor, vackra små släta stenar och en femkrona. Bläckhorn till min återfunna reservoirpenna.

Rosa blommande pelargon och dito Saint Paula i fönstret bredvid bröllopsfotografi av mamma och pappa, plus det sorgsna fotot av mamma med storasyster som for till Amerika. Mitt auktionsfynd, en pytteliten skulptur av ett dansande par i järn på marmorpiedestal, omringas av två röda små Arla-kossor och en i silver som jag fick när jag slutade jobba  på Arla.

Mugg med diverse pennor på skrivbordet, mitt gamla skolpennskrin, en svart korg bemålad med veteax och innehållande kontorsutensilier, en extra datorskärm på farmors lilla bord i hörnet bredvid skrivbordet. På andra sidan framför garderoben en vackert snickard gammal stol med ny klädsel.

Och böcker i hyllor runt omkring mig, enligt mina annonser på Bokbörsen nära tvåtusen exkl den hylla som innehåller böcker som jag inte vill göra mig av med. Två sängar därtill (!) och två byråer framför sängarna. Farmors sybord har fint sällskap av morfars dockskåp som står ovanpå, med en av Philippes (Auriol) akryltavlor lutad mot väggen. Högst upp på en av bokhyllorna står barndomens röda syskrin, med skär ros på framsidan, och på hyllan bredvid ett högt gammalt skrin  där jag förvarar mina smycken, bredvid en mörksugga från Dalarna och en trind liten karsk keramikgumma, gåva av en vän för länge sedan. Tavlor på väggarna även här. Sitter gör jag i en gammal auktionsstol, en gång engelskt röd, numera trären, på en båtdyna och en dyna till, som sagt…

Teet kallnar medan jag ser mig omkring och inte vet vad jag ska skriva. Två äldre raska stavpromenaderare går förbi på vägen. Efterföljansvärt exempel, men jag tänker inte gå ut mera än jag redan gjort, nämligen till brevlådan och morgontidningen. Minsann infann sig på skrivbordet när jag skulle ta en bild.

2013-10-28 10.24.26

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skriver som Åke Edwardson

  1. Svenarne Janssson skriver:

    Hej Margareta,
    För att inte ha något att skriva om så har du skrivit en alldeles utmärkt text …
    Får ett infall när jag läst klart – skulle du inte kunna gå in i din fina Minsanns värld. Se på er gemensamma tillvaro med hennes ögon, låta henne kommentera och kanske avslöja något spännande om er värld från djupet av sin hemlighetsfulla kattsjäl. Där finns kanske stoff för en eller annan berättelse.
    Fast vad vet jag … Glad måndag, i alla fall! / Sa

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack för tanken vännen min – idag har jag lyssnat igenom dina radioprogram – var på rätt humör för det, och är rörd och berörd av dina ord, som så ofta. Vackert, klokt, och kul att höra din röst! Välkommen åter i radion – och kram på dig! Margareta (som ska försöka tränga in i Minsanns outgrundliga värld)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s