Ved och vatten

Torsdag – igår blev det inget skrivet. Jag stod på vedbacken i stället och kapade och klöv de plankor jag fått av min snälla fastighetsskötare. Två skopor fulla av nytt och torrt överblivet virke i olika längder. Mycket spik, så det gäller att se sig för. Och idag, när jag klätt på mig för att gå ut och fortsätta jobba – så regnar det. Jag får vänta och se om det går över. Klockan är ännu inte 9 så jag har dagen på mig. Fast var jag ska lägga all färdig ved vet jag inte, det är nästan fullt i vedboden…

I morgon kommer bästa vännen och hennes hundar, de stannar till lördag. Det blir till att täcka nytvättade sofföverdrag med andra, lätta-att-tvätta-överdrag. Det är lerigt ute.

Det blev inget mera regn. Fyra timmar kap och klyv, veden är nu inne i vedboden, i vedkorgen, i källaren. De brädor som jag staplat längs väggen på vedboden får ligga så länge. Nu har jag ingenstans att lägga flera vedträn, får börja med att hämta ved i källaren så att det blir lite fritt utrymme där för kapen och klyven. Jag är nöjd, och mör i kroppen. Vädret såg hela tiden ut som om det skulle brista ut i störtskurar, men solen har kämpat bra idag. Än har det inte regnat mera än lite i morse, ”fjölregn” kallade en hälsingsk författarkollega det.

Nu ska jag fika, med den hemlagade chokladkolan till. Rörmokargänget jobbar med vattnet, lägger slangar i ån och stänger av vattnet emellanåt – men de kommer snällt in och talar om i förväg. Det verkar vara en komplicerad procedur att förbereda för ny bro över ån. Idag har lastbilar med sten lämpat av ett antal lass på planen ovanför den planerade bron (åtminstone tror jag att det är där den ska gå, det står pinnar och det har tittats i instrument). Någonting kommer också att hända nära min vedbod, där står också pinnar bara på någon meters avstånd. Skönt att jag fyllt på på den sidan, får väl hämta på hitsidan tills jag vet vad som ska hända. För ögonblicket vill jag i alla fall inte ha mera brädor till ved.

Rätt som det är kommer den feta och fula grisen knallande in bland gubbar och stenhögar. Hen bryr sig inte om varken det ena eller det andra, bara viftar på svansen och går vidare, letar kanske efter något ätbart. Jag har inte sett den på flera veckor, trodde nästan att ägarna slaktat den. Fåret som var lamm i våras har också varit osynligt, kanske hålls det inne i stallet. Nu har grisen tröttnat på utelivet, går tillbaka till stallet.

Visste ni att det finns ”påpetare” på grävskopor? Ni vet en sådan där sak som hjälpte maten upp på barnmatsskeden en gång. På grävskopan är den betydligt större, men fungerar likadant. En tappad stor sten makas in i skopan igen för vidarebefordran till en ännu större skopa. Var den hamnar därefter vet jag inte.

Just nu har inte vattnet kommit tillbaka som det borde, något fungerar inte. Killarna jobbar vidare, just nu hänger två av dem i en självgående kranvagn över ån, grus- och stenlastbilar far hit och dit, sand läggs i ett hål och grävs upp på ett annat ställe. Änderna har flyttat till någon annan del av ån eller till sjön. Här är de inte längre.

Nu har jag vatten igen, killarna hade glömt en propp i änden på en slang… Förhoppningsvis kan jag tvätta håret i kväll, det känns som om jag är full av sågspån. Talgoxarna talar besviket om för mig att det är dags att fylla på solrosfrön. Det får bli i morgon, idag har jag rört tillräckligt på mig. Här är grisen i somras, den har inte blivit vackrare, den heller…

DSC02538

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ved och vatten

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Håller höften för dylika övningar?????
    undrar förskräckt syster.

    • beskrivarblogg skriver:

      Det gör den, ryggen är mera otränad… I natt trillade jag ur sängen (nykter, madrassen hade glidit ut och jag märkte inte det, skulle flytta mig så att Minsann inte skulle bli klämd) och den höll för det med! Fast jag undrade vad jag höll på med på mattan nedanför sängen vid så där halv 4-tiden. Det är då det händer sägs det! Kram på dig kära syster!

  2. Karin skriver:

    OJ vilken trind gris! Trodde knappt det fanns sådana nuförtiden.

    Det där med ny bro? Vilket landskap befinner du dig i? Inte uppåt Möklinta väl (om jag tolkat rätt). Annars skulle det verkligen behövas en bro över det där översvämningsstället som gör att man ofta måste ta en lång umleitung mellan Saladamm och Näs.

    Härligt med fyllda vedförråd!

    • beskrivarblogg skriver:

      Nej, jag bor oftast utanför Norrtälje, på en gård som heter Addarsnäs, och där finns en å som får en ny bro. Där bor även grisen… Jag vet vad du menar däruppe, där behövs en miljonär som den som köpt den här gården! Ja, det känns gott att ha fyllt vedförråden alldeles själv (förutom att ha gjort brädorna), skön veckända på dig/er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s