Nytt dokument – om NaNoWriMo eller annat vet jag inte än. Ligger ofantligt efter i ordräknandet, och är antagligen helt borta när det gäller innehåll!

Söndag, Minsann föredrar nu att ligga på sin kudde på köksbordet, efter att ha varit ut en vända och busat med talgoxarna (utan annan framgång än flaxande fåglar).

Grått, har bara varit till brevlådan. Har läst tidningen, och kollat Facebook och mejl. Är tämligen uttråkad på mitt eget sällskap. Vad skulle få fart på mig? Det finns inget jag måste göra här i huset, jag kan inte distrahera mig med tvätt t ex, den har jag klarat av. Städningen får duga, disken är klar. Vedspisen brinner. Jag ska fika, det tar i alla fall ett ögonblick att koka vatten, kanske ta en macka till, med ost. Klockan är ju snart ett.

Och så ska jag fortsätta sega mig igenom Elizabeth George´s tjocka bok ”Just one evil Act” – den är seg, men jag fortsätter tro att den kanske får mera liv och energi längre fram… Just nu ryker någonting borta vid stallet, hoppas det är en traktor som gömmer sig bakom de stora containrarna (vackert svenskt ord) med reningsverk. Ingen bil eller liknande syns.

Hur och när ska jag lära mig att jag inte kan leva någon annans liv, inte kan hjälpa den som inte vill – eller förmår – bli hjälpt? Teorin kan jag, det är hjärtat och resten av mig som inte hänger med, som får ångest och våndas och gråter och bråkar. Som låtsat att saker och ting nog är bättre än de är, som duckar för att jag inte orkar med att veta. Jag har alltför lätt att sätta mig in i den andras egen ångest, alltför lätt att göra den till min.

Stäng igen.

Nu går jag ut och tar en promenad i det grå, har fått förklaring till röken nyss – det tvättas en liten traktor med ”tryckvatten”där borta.

Åter efter kort promenad. Lika trög som innan jag gick ut. Ved är intagen. Spisen brinner. Nog, om jag öppnar nedre luckan lite grann. Vill helst gå och lägga mig, men det är ingen bra idé med tanke på önskvärd nattsömn.