Har lagt in sådant som ska betalas när pensionen kommer på måndag. Betalar i förtid så är det gjort. Väntar fortfarande på elräkningen för hela året hittills, den oroar mig. Jag har naturligtvis inte gjort det jag borde, satt undan pengar varje månad…

Såg i gårdagens tidning att en gammal arbetskamrat gått bort, 95 år gammal. Tänker med glädje på henne, som hon var då. De sista åren var kanske inte så roliga. Allt oftare känner jag igen ett namn, allt oftare har någon mer eller mindre bekant människa dött. De flesta har levt långa liv som jag inte vet så mycket om. Jag kan bara hoppas att liven varit goda, och att även döden var något de önskade. Så skulle jag vilja dö, en önskad död, när livet är färdigt med mig, och jag med det. Förmodligen skulle jag, i vilket skick jag än befinner mig, ha svårt att bestämma mig för när ”färdigt” inträffar. Beslutsfattande, även i viktiga frågor, har aldrig varit enkelt för mig. Och inte vet jag om jag törs lämna över beslutet till någon annan, läkare eller anhöriga. Nåja, det lär lösa sig på sätt som jag idag tacksamt nog inte vet något om.

En författarkollega har bestämt sig för att börja skriva sin nästa roman 18 november. Fast hon börjar lite tidigare. Hon kan inte vänta, tillvaron vacklar utan skrivandet. Jag begriper ju att hon förberett sig på olika sätt, men hon sätter sig och skriver, några tusen ord första dagen, några flera andra dagen, kanske också bättre. Och så skriver hon på. Jag är avundsjuk på alla som vet vad de ska skriva, kanske lite suddigt och oklart, men ungefärligen vet ändå. Och gör det. Får till ännu en roman, ännu en diktsamling, ännu en bok.

IKEA lär skänka flera miljoner i hjälp till Filippinerna, 18 eller så. Mera än Kinas bidrag. Bra och förmodligen lönsam marknadsföring av företaget, för Kinas internationella goodwill kanske inte 18 miljoner skulle göra så mycket? Själv skickade jag en hundralapp till Daniel Luthman och hans insamling för Jen-Jen med familj. Och när Minsann kom in skrev jag en katt-haiku.

Just inkommen katt

lerig

tvättar hela sin kropp

 noga,  långsamt.

Jag torkar köksbordet, inte så långsamt och kanske inte lika noga.