Så, nu sitter jag här igen. Försökte läsa vidare i Hilary Mantel´s Wolf Hall, men tycker den är för seg, har visserligen till efter julhelgen på mig, så jag kanske kommer tillbaka till den.

Ute är temperaturen nu nere runt noll, vilket känns härinne, trots att jag eldar. Får se till att skaffa mig ett par tjocka varma tofflor att ha i vinter, golven är kalla. Hängde ut lakan på ”tork” för några timmar sedan, de får hänga till i morgon när jag har plats på den lilla torkställningen.

Idag är ingen kul dag. Vet inte riktigt varför jag deprimerar mig, för det är ju jag som tänker alla ledsna tankar, ältar och inte gör något som är roligare. ”Jag är hellre deprimerad än…” – fyll i valfritt. Kloka ord som jag fick med mig för många år sedan från Bodynamic´s terapeuten Erik Jarlnaes i Köpenhamn. Upprepas tills det fastnar i halsen på den det vederbör. Ibland kommer jag inte så långt som att fylla i något som kunde vara roligare, eller inte – det får jag inte veta eftersom jag inget gör. November, mörker, höst, vinter, jul, kallt. Alltihop är sådant som inte är roligt, i mitt sinne. Har aldrig varit. Snö gör världen ljusare, det är bra, även om den också ska hanteras, skottas och pulsas i.

Törs inte kolla i bloggen hur ofta jag kör den här klagolåten i någon form. Mycket ofta känns det som just nu. Tror inte att det är den bekanta offerkoftan jag drar på mig, bara att livet blir för mycket ibland. Alla former av liv. Lyxproblem för alla de som har det värre än jag, besvärligt nog för mig trots det. Och trist för omgivningen, men just nu gör det ingenting eftersom jag är ensam i huset.  Och Minsann är ute.