Ensamhet, Kobra, SVT Play – Emily White har skrivit en bok som heter Lonely, det finns flera platser i Sverige som heter Ensamheten (här i närheten finns busshållplatsen Ensamma gården). På svenska har vi enbart ordet ensam, engelskan har lonely/loneliness och solitude. I Japan finns en pensionerad polis som förhindrar självmord genom att prata och bli vän med människor som vill ta livet av sig. Han bor nära ett ”populärt” självmordsberg.

Solitude är kanske lite mera självvald ensamhet, den svenska ensamheten är ett ok som är tufft och hårt att bära. Dessutom skadligt på alla möjliga nivåer av kropp och själ enligt forskare. Om ensamhet är orsak eller konsekvens – till vad? Av vaddå? – slår det mig nu, blev jag som synes inte klok över.

Känslan av att vara ensam känner jag igen. Fysiskt har jag inte varit ensam långa perioder i livet, senast i samband med att relationen till mannen min skakat, först med anledning av mitt spelmissbruk, och i våras av anledning som jag fortfarande inte begriper. Och jag är absolut klar över mitt behov av att vara ensam. Jag har en människa som jag kallar min bästa vän, jag har min fd man som också är en vän jag litar på vad som än händer. Jag har några få mera perifera vänner. Mannen min är mannen min.

Jag känner också igen känslan eller upplevelsen (skillnad?) av att vara ensam i en nära relation. Ibland spelar det inte någon stor roll, ibland är det katastrofalt.

Nu har jag varit fysiskt ensam (Minsann är katt, varm och go, och katt) ett par veckor. Det har varit bra. Det är också bra att den ensamheten bryts när mannen min kommer hit igen. Jag ser människor utanför mitt hus, jag växlar några ord med dem, och är ensam i övrigt. Ringer kanske något telefonsamtal, blir ringd till någon gång. Elvis Presley sjöng ”Are you lonesome tonight” – ännu ett ord för ensamhet. Kobra föreslog ett begrepp på svenska för den goda ensamheten, att vara i fred. Det gillar jag, men det är inte riktigt perfekt. Vet inte vad som vore det…