Besökare

Kristallerna i öronen spökar fortfarande. Glömmer bort det under dagen men så fort jag lägger mig i sängen – eller ska upp ur den – så snurrar världen, och jag med den. ”Snurra min jord, låt mig följa med dig” känns inte så kul, i verkligheten. Möjligen avsågs något annat än detta.

Sitter och tittar på stearinet vi spillt i fönstersmygen, det borde vi ta bort. Nu. Annars finns risk att jag ser det igen, till midsommar eller så. Att plocka undan julen i huset är inte svårt, en liten karsk trätomte i fönstret, och en julbroderad löpare under granriset i champagnekylaren, plus riset självt med alla vackert bemålade korkar. Så är det klart. Många ljus har vi alltid framme, på bord och i fönster. En halvtömd glöggflaska kan utan grämelse åka till sophanteringen (när vi hällt ut innehållet).

En granne rider förbi, två red nyss åt andra hållet. Ingen av dem  rider som i mina föreställningar, i trav eller galopp. Nej, stilla och lugnt går hästen förbi med en människa på ryggen. Jag är ingen ryttare, håller mig enbart kvar på snälla islandshästar som töltar. Lite avundsjuk kan jag ändå bli, på att ha en varm och stadig hästrygg under mig. Och träningsvärk skulle jag få, det vet jag av erfarenhet.

100-dagarsutmaningen, en grupp på Facebook, började igår och slutar 10 april, om man så vill.

 Ett par av mina tankar kring detta är att jag vill ha en kropp, som åter gör det jag vill, inte det den vill. Det är lite kvar innan det är så, men mindre stillasittande vid datorn och flera promenader skulle bidra.

En annan är att någon sorts manus ska vara tämligen färdigt, att publicera på Minsann förlag, som e-bok till att börja med, fysisk bok när ekonomin tillåter. För att detta ska ske bör jag omedelbart sätta igång och redigera i ordmassorna – och bara tanken gör mig alladeles apatisk. Skriva ut alltihop först? Måste köpa ny färgpatron till min gamla skrivare… Att försöka få ett etablerat förlag att ge ut det jag skrivit har jag givit upp. Dessutom har jag ju två ISBN-nummer registrerade på förlaget (eller hur det nu fungerar). Det är i alla fall Kungl. Biblioteket som utfärdat dem.

Börjar längta hem, intressant känsla. Jag känner mig numera hemma där jag bor för det mesta, i det hyrda huset utanför Norrtälje.

Här är jag inte längre hemma. Det är fint att vara på besök, men jag är numera besökare, känner mig emellanåt exkluderad. Mannen min säger (utan tanke eller elakhet tror jag) ”när jag kom hit, när jag köpte huset, när jag åker ska jag komma ihåg”… Vi köpte huset, det blev senare hans av trista orsaker, vi kom hit tillsammans, och om några dagar åker vi härifrån. Tillsammans. Jag är besökare, jag är passagerare, jag behöver hans omsorger om mig, men jag mår illa av att vara beroende. Nu liksom alltid. Vill kunna själv, vill själv. Kan inte själv. Tungt ibland.

Vädret också, visst är det skönt att förklara för sig själv om inte annat, att det är vädrets fel, tungsinne och surhet. Den här tomten har gjort sitt för i fjol – han är inte sur, kaxig – kan själv.

 2013-12-23 11.54.10

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Besökare

  1. Hej! Jag har också problem med kristallerna ibland, En bra metod som jag lärt mig av en specialist är: 1: Ligg fem minuter på sidan där yrseln känns sämst. 2. Vänd med näsan uppåt och ligg fem minuter på den andra sidan. 3. Fortsätt varvet åt samma håll och ligg på magen med näsan i kudden och nacken rak, i fem minuter. Upprepa några gånger och då och då! Detta hjälper ganska bra för mig och du kan ju alltid prova! Yrsel är obehagligt, så krya på dig! Ha en god fortsättning på året! Kram Rose-Marie Grundström-Linder

  2. Skrivmoster skriver:

    Här är en till som får yrsel ibland så det sjunger om det! Sist föll jag helt utan kontroll men klarade mig utan att få nån skada fast det var fullt av hinder i vägen. Jag brukar inte kunna vara uppe förrän det gett med sig. Otäckt! Tur att det inte kommer så ofta.
    Hoppas att du snart är piggare och att du får ett bra nytt år! Kram från mig /Signhild

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s