Yr i mössan

Hon är ensam i huset utanför Norrtälje. Ån som dämts upp har nästan svämmat över under helgerna, och pumpar och slangar ligger överallt. Mildvädrets fel. Mannen hennes är hemma hos sig i stan, och Minsann är ute på kvällsjakt. Vedspisen brinner. Hon har ätit överbliven Janssons frestelse till tidig middag, tvättat och hängt, tagit in ved, gått en kort runda bort till sjön och tillbaka. Lagt böcker på brevlådan till i morgon. Fastighetsförvaltaren berättar att han och hans hund träffat på ett vitt vildsvin i skogen.

Hon längtar till Spanien, men drömhumöret vill inte riktigt infinna sig. Yrseln ligger där som en obekväm gäst i huvudet, så snart hon böjer hit eller dit det minsta behöver hon se till att ta stöd någonstans tills världen slutar snurra. Hon törs inte klättra på stegen och sätta upp brandvarnaren som legat på bänken sedan den senast skrek. Fåglefröautomaten rör sig i vinden, och hon inser att hon glömt fylla på frön. Det får bli i morgon.

Det är bekvämt att vara tillbaka i en fungerande internetvärld igen, modemet slår snabbt till och ger henne tillgång till vad hon vill. Samtidigt kan hon skratta lite åt sig själv, hon har sagt adjö för obestämd tid på Facebook, är trött på allt trams mitt i det hon gillar, för många beskäftiga skyltar med råd om hur bli bättre, lyckligare, snällare, mera tillvänd alla det är synd om, mindre egoistisk. Lika framgångsrik som många andra, lika effektiv i sitt skrivande, utgiven, gillad, sedd och bekräftad. Vill inte just nu.

Hon skriver lappar om allt som ska handlas om fjorton dagar när pensionen kommer – färgpatron till skrivaren, batterier hit och dit, ny eltandborste, bokpåsar och flera frimärken. Omslagspapper. Dyrt gråhårsschampo och balsam. Skön duschtvål. Badkarsmatta till mannen hennes, den hon inte fick tid att skaffa före jul. Fem flaskor bubbel att ha på lager i kylen när (skrev först ”om”, ändrade) något ska firas. Någon elräkning har hon ännu inte fått, men bör förstås sätta undan pengar även till den…

Ena systern ringer och önskar god fortsättning, den andra tentamensläser inför tenta i arabiska inom kort. I Thailand är det +37 grader just nu ser hon på nätet. För varmt, dit behöver hon därmed inte längta. Men ett lagom varmt Spanien, en lagom trevlig liten lägenhet och en altan där hon kan sitta i skuggan och skriva, medan hon betraktar världen omkring sig. Där på stranden går den där mannen som definitivt inte ser spansk ut, hur hon nu kommit fram till det. Det är någonting med hållningen eller sättet att röra sig. Det är det nog, han går snabbt och målmedvetet över sanden, där andra drar fötterna efter sig. Vart är han på väg? Strandlinjen svänger förtretligt och han försvinner ur sikte.

Hon är inte så nyfiken att hon går ner på stranden och följer efter. Kanske ser hon honom igen, kanske inte. Den där lilla jycken är för söt, har den ingen husse eller matte? En pojke i 10-årsåldern kommer springande och ropar efter hunden, som glatt skuttar vidare. När pojken vänder och springer tillbaka, vänder även hunden och låter sig infångas. Hon saknar sin lilla katt, Minsann.

Dags för en kopp kaffe, men inte i ensamhet. Hon kliver i sandalerna och går ner till caféet och sätter sig där en stund. Alla julfirande skandinaver tycks ha återvänt och det är inte lika många människor i rörelse som tidigare dagar. Semester är ett ord som saknar betydelse för henne numera, hon som är överårig och har ledigt hela tiden. Arbetstid har hon glömt vad det innebar.

Hon försöker ha lite rutiner i sin vardag, går upp ungefär samma tid varje morgon, gör frukost och dricker sitt te medan hon skriver någon timme. Först därefter är det dags att kolla dagstidningar och världens nyheter, låta sig invaderas eller inte av allt som sker överallt. En promenad för att handla det som kan behövas, lätt lunch någonstans vid 13-tiden, promenad tillbaka till lägenheten som hon ännu inte kallar ”hem”. Skrivande ett par timmar, med pauser så att hon orkar sitta tiden ut. Middag ute någonstans runt klockan 8, och därefter hem till ett glas vin och lite funderingar över dagen. Sängen. Har hon tur somnar hon, om inte ligger hon där och skriver haiku i huvudet. Att komma ihåg och få till de 17 stavelserna på tre rader brukar räcka för att få henne att falla i sömn.

I Sverige är det en ovanligt mild sk vinter, med mera regn och dimma än snö. Svart är det hur som helst utanför fönstren. Det är den 6 januari och hon har sett snö en dag, innan den försvann igen. Inte för att hon gillar snön, den ska skottas och hon kan halka om hon inte är försiktig, men det blir ljusare i världen. Almanackan säger att året nu har vänt, dagarna blir längre även om det inte märks…

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s