Stillhet

Huset är stilla, hundarna ligger uthällda på golvet och sover, nöjda efter morgonens promenad och frukost. Mannen min läser tidningen, noggrant, och jag kollar nätet. Inget upphetsande någonstans, möjligen funderingarna kring centerpartiets vara eller icke-vara efter höstens val. Mycket hinner hända, och mig oroar det inte nämnvärt om de skulle försvinna, bara tanken att vart tar de vägen som inte längre röstar på centern?

Snålkall vinter ute, snö i luften. I hallen står banankartonger med böcker som ska med hem till mig, när vi väl får hit bilen från garaget i Bromma (läs: när mannen min avslutat sin tidningsläsning, och kommit iväg per T-bana för att hämta bilen, lyckats hitta en parkeringsplats här på Hornsgatan så att jag kan stuva in alltihop i bilen efter att ha lassat ut det i hissen och ut genom porten utan att hundarna blir galna av all aktivitet som de inte får delta i).

När vi frukosterade gick en propp. Allt slocknade när både brödrost och vattenkokare sattes på samtidigt. Jag var handfallen och glad åt mannen min, som genast visste att det bara var att slå på en liten strömbrytare i det lilla proppskåpet utanför köket. Lätt som en plätt, jag fick mig dessutom en smekning av mitt bröst när jag klivit upp på stegen – och tänkte på Svenarnes dikt ”Kärlek”, om minnet av en smekning, ” innan tiden gråter över alla spillda ögonblick”…  

Ännu får jag smekningarna, ännu minns jag dem.

Och jag försöker övertyga mig själv om att det blir vår, också i år, om några veckor. Eller OK då, om ett par månader!2013-05-07 16.22.30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Stillhet

  1. Annika skriver:

    Hej. Tror inte att jag hälsat på här tidigare, men gillar det lilla jag hunnit läsa. Visst är det fantastiskt att man i dag inte behöver ha ett gäng med proppar hemma utan bara knäpper på en liten knapp och vips….så har man ström igen. Så modigt av dig att skriva om ditt beroende, det hjälper säkert många i samma situation.
    Kram på dig.

    • beskrivarblogg skriver:

      Hej Annika – roligt att du hittat hit! Beroenden av alla de slag behöver skrivas om, pratas om, göras ohemliga. Då först går de att leva med, och kan förändras från missbruk till ett latent beroende. Det tror jag finns kvar… Kram tillbaka och en skön helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s