”Silverlife” – de som kan betala för bättre omsorg som gamla ska få det… Upplägget presenterades i Aktuellt, och jag hörde inte hälften. Blev upprörd, förbannad, rädd – och jag vet fortfarande inte om jag är dum i huvudet eller klok som reagerar så. Mannen min tyckte att det ”var väl OK om man har pengarna” – och jag ”det är precis som vanligt, den som har ska ”få” – kunna köpa – mer”. Vill inte ha den sortens samhälle, vill inte hamna i äldrevård där grannen får den hjälp jag kanske skulle behöva men inte kan betala för. Någonstans uppsnappade jag att maten var densamma för alla, det var något annat som var olika…

Det är fullt möjligt att jag är ute och cyklar. Att jag reagerar med krokodilen i hjärnan och inte använder resten. Behöver informera mig bättre om ”Silverlife”.

Parallellt informerades om brev till landstingsanställda, med moderat avsändare (oklart exakt vem, men landstingspapper?). Brevet talade om samma sak som Max´ VD förmedlade till sina unga anställda – en växling från nuvarande allians till mera vänsterstyrning skulle äventyra de ungas jobb. I landstingsfallet kanske det inte var tal om enbart unga som hotades av kommande arbetslöshet…

Politik bedrivs via skrämmande brev till anställda. Där är vi idag. I Sverige. I mitt land. Här och nu.