Syltade lingon

Är det skillnad på ”syltade lingon” och lingonsylt? De syltade fanns med i en nyligen bläddrad tidning som jag redan glömt namnet på, som tillbehör till någon maträtt… Min reaktion var att skribenten eller kocken tyckte att det lät mera fantastiskt och mera i takt med tiden att benämna lingonen som syltade, kanske kan man till och med fås att tro att de därmed innehåller mindre socker än lingonsylten?

Ibland låter jag mig bli irriterad på ”kejsarens nya kläder” i det svenska språket. Ni minns kanske när städare blev lokalvårdare, kalhyggen kallades föryngringsyta, ålderdomshem ändrade både namn och innehåll till äldreboende. Idag tror jag mig förstå att det finns någon sorts glidande terminologi som handlar om hur äldre hanteras och möjligen också tas om hand. Exakt vilka benämningar som omfattar vad vet jag inte.

En författarkollega (utgiven både i Sverige och internationellt) annonserar att hon ”just nu öppnar sitt nästa manus” – jag tolkar det som att hon vet ganska väl vad och hur hon ska skriva sin nästa bok. Jag har följt henne från bok nr två, och är imponerad av hennes skrivenergi. Snällt avundsjuk också. Hon har lyckats övertyga förlagen (hon har bytt och är inne på sitt tredje förlag nu, tror jag) att den bok de just antagit för utgivning kommer att följas av ännu en säljbar bok. Det är duktigt. Och det lär vara vad som krävs för att alls bli utgiven, att kunna skapa intresse för nästa bok redan innan den föregående är mera än ett manus.

Själv har jag för ögonblicket några dokument med alla mina texter samlade per år, tack vare en hjälpsam och god vän som kan sådant. Det innebär att jag kan sätta mig och stryka och lägga till, bestämma vad som ska ingå i mitt färdiga manus och vad som inte ska. Jag har en gammal synopsis som kanske kan fungera, men mycket måste bort – har inte kollat hur många ord det handlar om, från det första taffliga bloggförsöket 2008, över katastrofens år 2009 där mitt sista blogginlägg kom i maj. Under sen höst försvann jag och det liv jag dittills levt in i ett svart hål som det tog mig tid att hitta ut ur.

2010 var kamp för livet, men ännu utan det verktyg som skrivandet sedan blev.  I augusti började jag ändå blogga på nytt. Jag kom inte igång med att skriva förrän 2011, efter remiss till terapeut och kortvarig medicinering med antidepressiv medicin. Jag hade då två bloggar, en anonym där jag kunde skriva om mitt nätspelande, och en öppen för alla. I mars hittade jag också till skrivsajten 1av3.se, tog bort den anonyma bloggen och började berätta öppet om mitt spelmissbruk och dess konsekvenser.

Ord, ord, massor av helande och förlösande ord. Jag skrev mig ett liv igen. Och nu är det 2014.

2014-01-25 12.32.45

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Syltade lingon

  1. Skrivmoster skriver:

    Jag är glad att du skriver och jag läser så gärna!
    Hoppas din dag är en fin dag och att du får känna att den är ”speciell” …
    Kram till dig

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Dina sista ord i lingonbloggen får mig osökt att tänka på Eyvind Jonsson…… Och han fick Nobelpriset i litteratur…….. 🙂 Go for it., Sis!
    Kram
    B.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s