Någonting hände på väg hem från brevlådan. Plötsligt ville inte högerbenet bära mig, det som hänger ihop med den opererade höften. Det gjorde ont. Det gör fortfarande ont och jag begriper inte varför. Går med stavar inomhus och kan knappt förflytta mig. Det gör ont bara när jag belastar benet, och det innebär att jag mest sitter stilla. Och får ont i rumpan av det…

Väntar över helgen, är det inte bättre på måndag får jag uppsöka sjukhuset.

Dagens klagan är genomförd. För övrigt längtar jag efter vår och ljus och värme om nu någon skulle undra.

Nu ska jag lägga klaviaturen på en trave böcker och se om jag kan stå och skriva. Nationalencyklopedin, fyra delar, verkar bli hyfsat lagom höjd. Men jag tror inte detta är alldeles bra, känns väldigt konstigt. Två delar till? Två riktigt tjocka Tom Clancy gjorde susen, åtminstone för ögonblicket. Jympaskorna på, enligt Johannas rekommendation. Kanske kan det fungera en stund, som annan ställning än sittande. Liggande i sängen kan jag inte skriva. Möjligen läsa en pocketbok.

Småfåglarna vårstädar utanför fönstret, de plockar och äter alla de frön som trillat ur fröautomaten när nötväckan tagit de hon vill ha. Några pilfinkar har sällskap av blåmesar och talgoxar. Domherrarna har bara tittat hit när det var kallt, annars trivs de i sin skog. Och tofsmesen likaså, det var länge sedan jag såg en sådan.

Att stå och skriva får inte mitt skrivande att flöda. Det får mina kravliga ben att protestera. Böckerna får ligga kvar på köksbordet. Nu ska jag lägga mig en stund och läsa Peter James´ ”Dead Simple” – en av alla thrillers jag fick från vännens utgallring häromsistens. Mannen min vår vara hemtjänst idag, han diskar just nu frukostdisken, och bjuder på kaffe om någon timme (om jag ber honom).