Smultronliv?

Det är som om jag har någonting jag ska skriva, som ska skrivas. Men jag vet inte vad det är. Det tuggar, och tickar, och vill fram men stretar emot och stannar någonstans i en annan värld. Det kliar bokstavligt i mina fingrar, men ingenting kommer ur dem.

Så jag gäspar, försöker mig på ännu en riktigt svår sudoku utan att lyckas med den heller. Dammsuger, tvättar händerna som blivit sotiga igen när jag stoppade in ved. Ger katten det piller jag höll på att glömma bort, och ser stallkatten smyga in i källarhålet i grunden här på huset. Minsann vill och vill inte ut. Hon är lika velig som jag.

Någon kallade ensamlivet för ”smultronliv” eller liknande, apropå att andra människor tyckte att hon borde skaffa sig en man. Inte vet jag om det är ett smultronliv jag lever just nu, men sedan en månad nästan är jag också utan man. Har inte hittat rätt i den tillvaron ännu, fast jag tränat några vändor. Jag tycker inte om att vara ensam i sovrummet, om jag nu inte räknar Minsann. Hon är varm, men hon är också en katt. Ingen man. Jag vill ha en man, inte bara i sängen. En man att prata med, fundera ihop med, laga mat och äta och dricka med. Bli sur och arg på ibland, och låta det gå över. Nu kom jag på att vi, när vi var vi, slutade spela canasta. Han tröttnade väl på att jag är en så dålig förlorare…

Idag har jag kapat plank, det behöver jag ingen man till. Staplat och klyvt det som behövde klyvas. Jag kan göra detsamma i morgon. Räfsat och plockat nerblåsta grenar, släppt fram scilla och små tunna gula blommor som jag inte vet namnet på. Plockat fram linneskjortor att stryka och försöka sälja på Tradera, jag använder dem aldrig numera. Läst, jobbat lite med ett redigeringsuppdrag, läst igen och suttit ute och småfrusit i vinden, klätt på mig mera och suttit där igen. Tills jag gav upp och gick in och värmde maten från igår till middag, kantarellsås med lök till kalvlever och kokt potatis. Gott idag med. Hemgjord rönnbärsgelé till. Så jag behöver ingen man för att äta gott, men det är godare att äta i sällskap. Skulle nog inte kalla detta för ”smultronliv”, i alla fall inte ännu.

 

2013-11-27 14.26.44

 

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Smultronliv?

  1. nej, vet inte om det är smultronliv om man börjar tänka och analysera. Jag går på mitt femte år nu och jag mår riktigt bra i mitt liv när jag njuter i stunden. Det är ju det vi har nu…. nu ….. nu och nu. Om jag fokuserar på den, så är allt ganska mysigt. Även att ha sängen alldeles för mig själv. Men börjar jag tänka framåt och bakåt ….. då är det inget smultronliv. Kram på dig i alla fall.

    • beskrivarblogg skriver:

      Nu och nu är det enda vi har och ibland förstår hela jag det – men däremellan vacklar både jag och mitt tänkande och kännande – kram på dig också, stå på dig i veckans kontakter med makten!

  2. Jag gillade ordet. Har aldrig hört det förr. Smultronliv. Låter som något både somrigt och mysigt. Ensamhet som man inte valt själv är inte lätt. Det är betydligt trevligare att äta två. Men jag reder mig rätt bra ändå när det sololivet tar vid och vet att det inte är för hela dygnet. Det är bara att kocken är en trist typ. Sällskap finns alltid via något korsord eller annat läsbart. Men den där kroppsvärmen skulle jag inte vilja vara utan.
    Att det är saker som vill fram betyder att det inte sinat helt. Det finns hopp. Jag gissar på att du behöver stänga av några ”tristknappar” först. Lätt att råda andra, svårare om man själv är i sitsen. Hallå där Maggan! Skoj med en hel del allvarrussin i kakan. Där har du titeln till ditt manus. ”Smultronliv”. Du startar med din nuvarande situation, Minsann, hugga ved och sådant som du är en klippa på att skriva. För läsaren tillbaks till glansdagar. Speldagarna som var ljusa och hoppfulla. Speldagarna du skulle hoppat. Tillbaks till Smultronlivet. Se till att våren avslutas med ett ”duoliv” igen. Resten får du göra själv. Annars knycker någon annan bloggläsare min smarta läsplan. Kram Bosse

    • beskrivarblogg skriver:

      Gulle goa vän – du gör mig glad med dina tokerier, kanske smittar de lite. Smultronliv är nog redan upptaget, jag hittade uttrycket i en blogg – och för övrigt jobbar jag med lite småuppdrag just nu. Kul, hinner inte tycka synd om mig… Kram på dig/Margareta

  3. Eva skriver:

    Men inte är det alltid roligare att äta två?!
    Jag tycker det är helt OK att äta ensam. Jag kan ta den sista laxbiten utan att känna skuld, jag kan spela musik under tiden eller ha helt tyst. Jag kan duka fint åt bara mig. Tända ljus. Låta bli att duka av efteråt och luta ikull mig i soffan.
    Om jag vill ha sällskap kan jag bjuda hem vänner, eller gå ut och käka med någon.
    Jaga inte rätt på någon ny.
    Stanna i singellivet tills du börjar trivas med det.
    Det blir bättre.
    Jag håller med Marie-Louise i hennes kommentar. Här och nu. Precis det har jag bloggat om i dag. Igen.
    Kram alla kloka!

    • beskrivarblogg skriver:

      Nejdå, inte kommer jag att jaga. Och visst vet jag att det också är skönt att vara ensam. Kan ändå sakna det som var/är bra med tvåsamheten – och veta att det är här och nu som gäller. Alltid och aldrig gäller inte. Kram på dig/M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s