ändå-skriv

Nyss kom en kommentar från Eva, ”här är en som saknar dig” – jag blev glad. Annars är livet skittrist just nu, jag inser att det är Valborg och vår och jag borde vara full av förväntan på sommar och grönska. Är det inte. Jag vårdar i stället mitt illa-mående. Och laddar telefonen, som om någon skulle ringa.

Jag läser ”Beach Music” av Pat Conroy, och det är inte bok man blir gladare av. Men den är otäckt bra, med påminnelser om vad som hände i Europa under andra världskriget. Som kan hända igen om valet i höst går fel. Det skrämmer mig.

Just nu fyller en grävskopa igen ån – igen – för att tvinga vattnet att ta vägen genom det stora röret och inte mot den nya bron som väl snart ska göras färdig. Gjutningen är klar, dammluckorna på plats, men räcken och själva vägbanan ska dit. Och då kan naturligtvis inte vattnet hota att komma innan allt är klart.

Jag har bara en jämförelsevis liten hög med plankor kvar att kapa. Igår staplade jag om den sida av vedtraven som ramlat ut ur boden – så går det alltid när jag travar ved. Någonstans blir det obalans och den blir bara större och större tills alltihop faller. Inga paralleller med något som helst annat.

Jag har skickat ett födelsedagskort till mannen som tidigare var mannen min, han fyller år på lördag. ”Storm i Bretagne” var motivet, konstigt att det var det lämpligaste kort jag hittade här hemma.

Jag pratade sköldpaddor med syrran igår. Hon skriver uppsats om en turkisk konstnär, och ett av hans motiv var en sultan som kallades ”sköldpaddstämjaren”. Sultanen var försedd med trummor och pinnar och enligt traditionen var han bra på att få till musik som sköldpaddorna reagerade på. Hur förtäljer inte historien. I boken jag just läser finns en kommentar kring sköldpaddor, att den enda musik de lyssnade till och kom fram från sitt gömställe när de hörde, var amerikansk ”shag”. Så kan det vara i världen, här och där, nu och då.

Vedspisen brinner, idag blåser det rakt igenom huset igen. I grytan puttrar buljong med lök, vitlök, morötter, en överbliven kycklingfilé och en bit oxkött av obestämd sort (borde skriva på det jag lägger i frysen). Det blir både bas till en soppa och en god currysås till ris och middag. Kanske. Om jag inte hittar på något annat. Tänker inte ta mig in till Norrtälje förrän efter helgen.

I morgon är det 23 år sedan vår mamma dog. Jag tänker på henne när jag läser mamma-skildringar. Saknar henne mera nu, än tidigare. Kanske för att jag snart är lika gammal som hon var när hon dog.

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till ändå-skriv

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    En liten rättelse, bara. Sköldpaddetränaren var en dervish-shejk, inte en sultan…… Men, en annan grej: en av de populäraste turkiska poeterna är/var Nazim Hikmetle som dog i Moskva 1963. I en bok om honom, ”In Jail with Nazim Hikmet” skriver förf. Orhan Kemal hur han fick skrivarråd av N.H. Det gäller enl honom en författares skyldighet att ge hopp till sina läsare, även om det mesta verkar hopplöst. Han säger:”But, for instance, just as a doctor who believes that men’s fight against disease is in vain should have no right to practise as a doctor, similarly a writer who offers no hope has no right to be a writer”. Vad säger du om det utlåtandet?
    Det är kul att läsa!
    Kram, B.

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Blir galen när datorn ändrar det jag skriver! Han heter inte Hikmetle utan Hikmet, alltså…….

    • beskrivarblogg skriver:

      OK – kära syster, det är kul att läsa. Och jag ska aldrig kalla en icke-sultan för sultan – inte för att jag vet skillnaden! Nu har jag duschat och tvättat håret och tittar på en grävskopa som gräver bortåt stallet till, nära mina gullvivor… kram på dig du läsande syster!

  3. Tove Olberg skriver:

    Tänk att du skriver – ändå …. det var länge sedan jag var här, så hej på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s