Det småregnar därute. Båda hundarna sover, är inte särskilt intresserade av att gå ut igen, ännu. Minsann är instängd i sovrummet. Mitt emot mig vid köksbordet sitter Mats (och Eriks och Anders) pappa och försöker läsa, iklädd morgonrock. Han har inte orkat klä på sig ännu. Vedspisen sprakar, och ger värme. Livet är tungt idag, vi tappar taget om det allt emellanåt.
Jag är tacksam för goda vänner som hör av sig på olika sätt, människors omtanke och deltagande är gott. Just nu pratar jag inte med någon sorts gud, har pratat färdigt för ögonblicket.
Om två veckor begraver vi Mats. Jag försöker glädjas åt allt som var fint hos vår son, allt som gjorde honom till den man och människa han var. Jag minns också det som var tungt och svårt, för honom och för oss som älskade honom. Nu är den kampen över för hans del, och jag inbillar mig att han fått ro.
beskrivarblogg 
Det kniper i hjärteroten när jag läser dina ord. Kram från mig till er.
GillaGilla
Kram till dig som deltar i detta, jag är tacksam!
GillaGilla
Varma tankar från mig. Kram
GillaGilla
Du vet att vi behöver dina tankar – stor kram till dig!
GillaGilla
Vad är datorkrascher mot det du går igenom. Kram Bosse
GillaGilla
Tack för kramen, du får en du också!
GillaGilla