Tappar taget och hittar det igen, om och om igen

Det småregnar därute. Båda hundarna sover, är inte särskilt intresserade av att gå ut igen, ännu. Minsann är instängd i sovrummet. Mitt emot mig vid köksbordet sitter Mats (och Eriks och Anders) pappa och försöker läsa, iklädd morgonrock. Han har inte orkat klä på sig ännu. Vedspisen sprakar, och ger värme. Livet är tungt idag, vi tappar taget om det allt emellanåt.

Jag är tacksam för goda vänner som hör av sig på olika sätt, människors omtanke och deltagande är gott. Just nu pratar jag inte med någon sorts gud, har pratat färdigt för ögonblicket.

Om två veckor begraver vi Mats. Jag försöker glädjas åt allt som var fint hos vår son, allt som gjorde honom till den man och människa han var. Jag minns också det som var tungt och svårt, för honom och för oss som älskade honom. Nu är den kampen över för hans del, och jag inbillar mig att han fått ro.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tappar taget och hittar det igen, om och om igen

  1. Det kniper i hjärteroten när jag läser dina ord. Kram från mig till er.

  2. Skrivmoster skriver:

    Varma tankar från mig. Kram

  3. Vad är datorkrascher mot det du går igenom. Kram Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s