En dag till

Varje dag talar jag om för mig att Mats är död. Han är död, och jag tappar bort det någonstans där jag aldrig varit tidigare. Det spelar ingen roll om jag säger det högt, eller bara inom mig. Jag kan inte riktigt omfatta det jag säger, vill förmodligen inte – och vet att det är så. Det är sant.

Om nätterna sover jag bredvid Mats pappa, jag hör hans gråt som han inte minns på morgonen. Mina tårar rinner tyst. Än så länge. De ryms inte riktigt just nu. Jag vaknar och går ut med hundarna, ger dem mat, äter den frukost Jan gjort i ordning, läser lite, går ut igen, läser lite igen. Pratar med de som ringer, yngste sonen och en svåger som också mist sin son. Skriver inte mer än så här. Dagen går. Och småningom natten också, ett dygn till.

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En dag till

  1. Eva skriver:

    Fina du, jag tänker på dig.
    Sömnlös i mitt hus och solen flödar in i mitt kök, och jag vill skicka ljus till dig.
    Ljus som du kan ta in.
    Kram.

  2. beskrivarblogg skriver:

    Hoppas du får sova i natt – tack för ditt ljus, det värmer/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s