Skrivdagbok är bra säger de som skriver sådan. Jag tror dem. I min skulle förmodligen mest stå ”har inte skrivit idag heller” – och frågan är om det då är en skrivdagbok? Det var visst också något om en tappad nyckel och gatlykta, och träd som faller där ingen finns som hör braket… Kanske kan en skrivdagbok fylld med tjatiga icke-skrivmeningar fylla funktionen att få mig att skriva?
Är åter i fd makens (och mitt) sommarhus efter några dagar hemma hos mig. Har klippt gräset hyfsat, rafsat bort ogräs rabatt och altanhörn, slängt vissna pelargonblommor, vattnat krukorna, letat svamp utan att hitta en enda, tvättat, tvättat och tvättat. Fd mannen min har satt upp en hasselstång att hänga kläder på, i stället för de spikar jag just nu har, i utrymmet utanför vardagsrummet. Det kanske kan kallas ”walk-in-closet” därmed? Just nu har jag dessutom kelat med sonens mycket påstridiga stora hund, som ville bli både klappad, pratad med och borstad, plus given hundgodis. Han fick alltihop. Sådana bestämda tassar säger jag inte emot. Minsann har ännu inte visat sig sedan jag kom tillbaka. Apropå att göra annat än skriva…
Solen drar sig västerut och det blir fort lite kallare, fleecetröja på, men fortsatt utevistelse. Middagsmaten får vänta. Lax med spenat och potatis.
September går fort känns det som, oktober är nog uthärdlig om vädret är någorlunda – men sedan kommer november som jag alltid intalar mig är värsta månaden på året. Ofta har jag tagit mig igenom den genom att NaNoWriMo-skriva, dvs skriva massor av ord utan särdeles stora krav på sammanhang eller kvalitet, drygt 1500 om dagen. När november är slut ska det därmed vara 50 000 ord. Kanske får det bli så även i år. Just nu tycker jag mig ha ord överallt, men ord som inte har någon inbördes ordning, inte går att inordna i kapitel eller ens stycken. Bara en oöverskådlig massa ord.
beskrivarblogg 
Syster K o jag var ute i någon sorts svampskog idag. Jag fick en halv korg med soppar, blodriskor, rynkad tofsskivling , 6 små kantareller m m . Syster K hade tom korg hem. Hon vill nog inte smaka min svamp heller, lite ängslig att bli förgiftad…… Så var vi iväg och såg den omtalade filmen Turist. Hade jag varit hemma o sett den på TV hade jag stängt av. Det är en film du absolut inte måste se.
Däremot gläds jag med Roy Andersson för hans Guldlejon!
Hoppas Minsann är hemma igen!
Kram, B.
GillaGilla
Om du har de svampar du skriver om blir ingen förgiftad! Syrran är en fegis… Trist att inte hitta svamp, Ulf och jag var ut en vända igår, noll resultat. Minsann har inte kommit hem ännu, hon brukar kliva upp på mig mitt i natten så hon kommer nog. Kram på dig/M
GillaGilla
Hej Margareta, denna lite mollstämda höstdag. Idag läser jag din text samtidigt som jag äter min frukost – dagens bästa måltid. När jag läst ett par gånger, hämtar jag och tar på mig min bedömningskofta. Den passar mig illa, kliar och skaver därför att jag inte är kompetent att fylla ut den. Men ändå. Under några dagar bakåt i tiden har jag läst dina texter och kunnat konstatera att flera av dem varit utmärkt skrivna och borde tas om hand. Skulle verkligen önska att du hade en klok och god vän, litterärt väl bevandrad som kunde gå igenom dina texter. Lyfta det bästa, redigera om ibland och stryka det som inte är relevant i det sammanhang som du berättar om. Därefter i samråd med dig samla texterna i någon relevant tidsordning med avsikt att så småningom (snart) ge ut dem i någon form som ligger en kåserisamling nära, men med en allvarligare avsikt och insikt. Jag föreställer mig att din ”redaktör” är en klok och empatisk kvinna med stor livserfarenhet. Du skriver ju oftast om nutid men ibland skymtar man bitar ur ditt tidigare liv som är mycket väl skildrade och väcker nyfikenhet. Yrkesliv, resor främmande miljöer, livsbetingelser mm.
Nu åker bedömningskoftan av och jag hoppas att du inte tagit illa upp av mina förnumstigheter.
Jag ser nämligen en massa välskrivet, osorterat material som skulle kunna bli en jäkla bra bok. Känns det lustfyllt eller kanske bara jobbigt? Kram på´re – roligt om du vill svara. Du får gärna gorma. 🙂 / Svenarne
GillaGilla
Vännen min, inte gormar jag åt dig! Tack för dina tankar om alla ord, jag håller bara med dig. En del av det jag skriver är bra, mycket är sådant som kan tas bort – men det känns ganska oöverstigligt alltihop. Jag stretar lite emellanåt med alla bloggtexterna från tidigare och fram till våren i år, och till Mats död. Har inte mycket ork just nu, har precis avslutat jobbet med att få ihop en bouppteckning – och nästa vecka är det urnnedsättning… Jag är glad att du finns, att du knuffar på mig allt emellanåt, och att du ger mig lite lust att trots allt göra något åt alla orden! Kram på dig, stor kram på dig/Margareta
GillaGilla
Någon tänkare har sagt att tiden måste få ta sin tid. Så låt därför din nuvarande tunga tid ta sin tid, för det kommer ett sedan. Skulle så önska att du hade någon intelligent skriv- & läskunnig förtrogen väninna som med liv och lust samlade in ditt material och började jobba. Jag tror nämligen inte att du ska göra det själv, åtminstone inte initialt. Andra ögon behövs för att se det goda, och det onda. Så bygger ni gemensamt upp något, vartefter.
Boken ligger där och väntar i pappershögen – det kan du ge dig fasen på! Var vid gott mod!
/ Sa
GillaGilla
Tack vännen min, någon annans ögon behövs. Helen Wohlin Lee har hjälpt mig en del, men hon är just nu utomlands och jobbar med sitt… Tiden får ta sin tid, det tunga tar slut någon gång. Till dess är det gott att du finns där/Margareta
GillaGilla
Svenarne har skrivit det som jag skulle vilja skriva till dig! Det finns ingen anledning att jag ska försöka formulera det på ett annat sätt. Jag vill inte heller bedöma vad du skriver, men som jag skrivit tidigare så har du skrivandets gåva och dina texter ska absolut ”tas om hand!”
Låt allt få ta tid sin tid. Både sorg och skrivlust! Skriv bara skriv…strunt i vad som hamnar på pappret eller här på bloggen!
Kram, Gunilla
GillaGilla
Tack Gunilla – goda ord är ibland godare och viktigare än annars, dina och Svenarnes just nu till exempel!
GillaGilla