Hit och dit och tillbaka

Huvudet är redan fyllt med diverse historier, tankar, inlägg på Facebook, snabblästa tidningsrubriker. Vart tog jag själv vägen? Har börjat ännu en dag med att släppa in världen, innan jag riktigt hänger med.

Ute blåser det. Jag flyttar telefonens sim-kort från den relativt nya iPhonen (som jag inte hör något i) till den urgamla Nokian utan kamera. Till en nygammal Samsung som jag just fick överta från mannen min. Också utan kamera. Inte för att jag någonsin fotograferar varje dag, men nu grubblar jag ändå på hur det ska bli med bilder framöver. Nåja, att höra vad någon säger i telefonen är viktigare än fotografier.

Igår kom jag tillbaka hit till fd makens och fd mitt sommarhus, efter några dagars samvaro med fd kärbon, han med telefonen ovan. Vi åkte till Mariehamn med Birka Princess och åt en fabulöst bra skaldjursbuffé, med fantastiska ostron bland allt annat gott. Det blåste då också, men det märkte vi just inte. Båten var full av Lasse Stefanz-fans, ditresta från hela landet. Vi tog en svängom på dansgolvet, och jag såg avundsjukt på de otroligt dansanta och samspelta paren omkring oss. Dansband innebär tydligen också dansanta dansande.

Hem till mig kan jag inte åka just nu. Stambyte i huset pågår. Det blir nog bra när det väl är klart. Tur att jag kan välja mellan ett antal andra boendemöjligheter – som samtidigt gör mig vilsen och glömsk. Tandborstar är utspridda på flera ställen, hårborsten håller jag hårt i för att inte glömma ta med mig. Och var har jag den sköna fleecetröjan och glömde jag de tjockare strumporna hemma eller hos mannen min. Eller i fd makens lägenhet, där jag hämtade post innan jag for hit? Och var är…?

Så håller jag på. Nu vill jag snart landa på ett ställe och vara där ett par veckor åtminstone. Mitt ställe, dit hunden och katten följer med om jag ska vara där ett tag. Min bortovaro under ett par dagar hanterar de och fd maken på egen hand.

Jag saknar vår son, hans hund saknar honom också – en fråga till hans pappa igår ”brukade Mats…” fick mig nästan att tappa fattningen helt. Det är drygt fem månader sedan han dog, och ibland drabbas jag av insikten att han faktiskt är död. Död. Livet är obegripligt, döden än mera. Jag är vilsen.

IMG_0261

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Hit och dit och tillbaka

  1. A-Lott skriver:

    Å, vad du beskriver situationen bra. Det känns ända in i hjärteroten. Från varat till det ofattbara av det som är livet.
    Kram på dig Margareta! ❤
    A-Lott

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Tappa fattningen, du, kära syster! Du hittar den alltid igen!

  3. miatankar skriver:

    Nog känns det ända in i maggropen när du beskriver smärtan i sorgen efter din son.

    Bra att då även får litet fina dagar med nöje och god mat. Det här med att bo på flera ställen suger. Jag känner igen det, delvis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s