Nekrolog eller dödsruna

Kändisar skriver sin egen nekrolog, den publiceras och eventuellt överskott av försäljningen av boken (?) går till forskning om Alzheimer. Behjärtansvärt, men gör mig ändå lätt förstämd. Först, varför heter det numera nekrolog och inte dödsruna? Nekrolog låter vagt otrevligt, antagligen för att det påminner om nekrofil. Och dödsruna är väl för rakt på sak, gör väldigt klart för alla att det handlar om döden. Den personliga döden, min och din död.

Alzheimer är en sjukdom som gör mig ledsen, kallas visst för ”de anhörigas sjukdom” – men så är det väl med alla obotliga och svåra, slutgiltigt dödliga, sjukdomar. Den sjukdom jag själv fruktar mest är ALS. Jag läser på Facebook om en ung dotter till en pappa med ALS. Hon och hennes vänner och familj gör armband med texten ”fuck ALS” och har samlat in stora pengar till forskningen kring den sjukdomen. Jämför det med att kittla fantasin med att skriva sin egen nekrolog… ”Oemotståndligt makabert” tyckte SvD´s kulturskribent att det senare var.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s