Kändisar skriver sin egen nekrolog, den publiceras och eventuellt överskott av försäljningen av boken (?) går till forskning om Alzheimer. Behjärtansvärt, men gör mig ändå lätt förstämd. Först, varför heter det numera nekrolog och inte dödsruna? Nekrolog låter vagt otrevligt, antagligen för att det påminner om nekrofil. Och dödsruna är väl för rakt på sak, gör väldigt klart för alla att det handlar om döden. Den personliga döden, min och din död.
Alzheimer är en sjukdom som gör mig ledsen, kallas visst för ”de anhörigas sjukdom” – men så är det väl med alla obotliga och svåra, slutgiltigt dödliga, sjukdomar. Den sjukdom jag själv fruktar mest är ALS. Jag läser på Facebook om en ung dotter till en pappa med ALS. Hon och hennes vänner och familj gör armband med texten ”fuck ALS” och har samlat in stora pengar till forskningen kring den sjukdomen. Jämför det med att kittla fantasin med att skriva sin egen nekrolog… ”Oemotståndligt makabert” tyckte SvD´s kulturskribent att det senare var.
