På köksbordet ligger den vackra duk svärmors svärmor broderade och handfållade år 1938, Evangeline Börjesson, född Winter, med ursprung i Norge. Det är blombuketter och slingor och rosa band i tre toner runt hela den stora duken. Jag tänker på svärmor, Ingrid – och minns att jag förstod att hon var gammal när hon ville ha hjälp med att bädda sängen.

Titeln på Crister Enanders tankebok, ”Om natten ringer de döda”, rör sig i mitt huvud. De ringer här också. De pratar med mig, vänligt och halvt närvarande, eller om det är jag som är halvt närvarande. Förmodligen sover jag. I drömmen finns vi fortfarande.