Timme för timme en söndag

Hunden vill gå ut, jag vill vänta ett tag… Det betyder att han hoppar upp på alla fyra så fort jag rör mig i köket, tittar på mig med melankolisk blick – och lägger sig ner igen när jag sätter mig vid datorn. Och jag får lite dåligt samvete, samtidigt som jag ju vet att vi var ute för ett par timmar sedan, och att det inte går någon nöd på honom.

Jag är lika rastlös som hunden. Men vill inte gå ut. Vill inte skriva heller, är trött och förkyld. Sov dåligt i natt, det blev en haiku innan jag äntligen somnade om vid halv 7 och stapplade upp och ut vid halv 9.

Visst är det intressant att få ta del av mitt liv, timme för timme? En spännande tillvaro, bland annat med fågelskådning genom fönstret (katten och jag, som inser att jag behöver fylla på fågelfrön idag när de inte blåser bort). Askhinken är tömd borta på rishögen, och askan var kall, ingen påfyllning i morse. En trave böcker väntar på registrering på Bokbörsen, nödvändiga påminnelser till försumliga bokbeställare utskickade. Gratulationer framförda på Facebook.

Middagsmöjligheter framtagna ur frysen, pasta med svamp och grovriven ost, förmodligen skinka till i något som kanske kan likna Carbonara. Löken kan jag ta fram senare, den behöver inte tina. Frukostdisken diskad. Kokböckerna på bordet vid vedspisen avdammade (avsotade) och lagda i prydligare högar, tavla (med filharmoniskt motiv från min tid som marknadsföringsansvarig för filprodukter på Arla) upphängd i stället för en liten velig sak som får åka på loppis till sommaren. Nya värmeljus i IKEA-stakarna av glas i andra köksfönstret. Tvätten hopvikt och undanlagd.

Bör hämta in mera ved, efter hundpromenaden som närmar sig. Solen skiner, vinden är mindre stark än igår, temperaturen runt noll. Betyder att hundtassar och mattestövlar inte blir leriga. Därmed inte heller trasmattorna i huset.

Promenerat. Gjort vad därtill hör. Nu sitter katten på berget utanför fönstret och väntar på att jag ska vinka åt henne så att hon kan springa till ytterdörren som jag öppnar. Hon är inne.

Klockan är kvart i ett.

2015-01-04 12.43.20

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s