Suicid eller självmord

Är det ett ålderstecken att jag reagerar negativt på ordet ”suicid” när det handlar om självmord? En angelägen bok är på väg ut till läsarna, och författaren har intervjuat flera människor med personliga erfarenheter av närståendes självmord. Både hon och någon av de intervjuade talar om ”suicid”. Jag tror att boken är viktig, jag utgår från att den är välskriven eftersom jag litar på författaren, och förlaget – och jag störs av det här lilla ordet.

Petimäter – syrran definierade ordet åt mig, ”liten mästare”, kanske liten mästrare…

För mig blir det som när vi en gång skulle lära oss att kalla städare för lokalvårdare, och kalhyggen för föryngringsytor. Kejsarens nya kläder i sentida tappning? Eller enbart min grinighet?

På nätet lär jag mig att suicid är facktermen för självmord, det medicinska begreppet för den handling som består i att någon medvetet tar sitt eget liv. Jag hoppas jag aldrig kommer att behöva använda varken det enklare ordet eller det medicinska för någon jag älskar. Det är trots allt det viktigaste.

”Våra älskade orkade inte leva” ges ut av Grims förlag om ett par veckor, författare är Joanna Björkqvist. Boken är viktig.

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Suicid eller självmord

  1. joannabq skriver:

    Tack så jättemycket för att du skriver om min kommande bok Våra älskade orkade inte leva, Margareta! Tyvärr är självmord, eller suicid, något vi behöver tala om mycket mer än vi gör eftersom det är alltför vanligt…

    Jag har full förståelse för att du reagerar på ordet suicid, för det gjorde även jag när jag började skriva boken. Saken är dock den att det har hänt många saker sedan ordet ”självmord” kom till. Då var det olagligt att ta sitt liv. Det var en brottslig handling – ett mord. Idag ser vi inte det så alls. Men med tanke på den tid som var handlade det om vem som dött – man själv med berått mod, alltså ett självmord.

    Idag är det inte olagligt att ta sitt liv och för att komma runt den kriminella delen av handlingen har man börjat att använda sig av ordet ”suicid” istället. Det kan jämföras med att man idag betydligt oftare säger ”cancer” istället för ”kräfta”. Förr dog folk av kräfta, men om man idag skulle säga att ens granne eller farmor dog av kräfta skulle det, i alla fall i mina öron, väcka frågor. Var det på stranden? Eller på kräftskivan? Idag är cancer det etablerade ordet.

    Jag skriver om detta i mitt förord till boken för det är viktigt att orden inte blir ett hinder i läsningen. Men jag uppskattar väldigt mycket att du lyfter frågan, så stort tack för det!

    • beskrivarblogg skriver:

      OK Joanna – även jag säger cancer, så kanske är det enbart min ovana inför ordet suicid som gör att jag ryggar. Det kriminella förflutna kring självmord hade jag inte ägnat en tanke… Bra ändå att du skrivit om detta i ditt förord så att inte fler än jag blir lite motvilliga till ett redan mycket svårt ämne och något som behöver talas om mycket mera än vi alla gör. Det är alltför vanligt, och alltför många unga liv slutar. Lycka till med boken!

      • joannabq skriver:

        Tack för lyckönskningarna! Jag hoppas att boken når många läsare för det är de anhöriga som medverkar verkligen värda. De har viktiga saker att berätta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s