Måndag fast det är onsdag. Vardag vill jag nog säga, skönt. Inte för att skillnaden mellan vardag och helg är stor i min tillvaro, men ändå. Vädret däremot är inte skönt idag, runt noll och snön hänger i luften, den som inte redan ligger på backen. Jag och hunden har varit ute två gånger, han har mindre ont i benen idag verkar det som. Och jag har svarat på mejl, från Smith i Arizona, från Västerås och från Uppsala. Och från amulerande vän, just nu vet jag inte var hen befinner sig.

Veden räcker till i morgon. Katten har kommit in igen, och jag har ätit överbliven skinka, dito pasta och massor med grovt riven stark ost. Gott. Det småsnöar och blåser lite. Mina ögon är fortfarande svullna efter nattens gråt. Jag känner mig lugn.

Talgoxarna sitter på rad på altanplanket och turas om att hämta frön. Ibland får de sällskap av den där lilla med vit mage och svart hätta, och ibland av pilfinkar och nötväckor. Vad som möjligen händer på backen ser jag inte utan att resa mig, men fåglarna hämtar frön även där. Det betyder antagligen att mössen väntar till natten.

I Frankrike har möjligen elva människor dödats i en terrorattack mot en satirisk tidning, och i Sverige har vi en andre vice talman som kvalificerat sig till listan på världens värst nazistiska offentliga personer (eller så, minns inte riktigt men det var Simon Wiesenthal-sällskapet som skapat listan). Söder kan bli statschef här om ordinarie faller ifrån… Och kungafamiljen har förnöjt vissa av folket en hel timme igår, dock inte mig vilket jag är tacksam för. Bland annat.

Min skrivlust är tillkämpad och inte ett spår spontan eller intuitiv. Jag skriver ändå. Och drömmer om nedanstående…